På gång med politiken

Homie 1

Homie 2

Denna vecka har jag varit på två arrangemang ordnade av Vänsterpartiet. Först var det sopplunch med Jonas Sjöstedt som jag var på med mamma. Jag känner oerhört varma känslor för honom, jag satt och hejade på honom framför tv:n när VP skulle välja partiordförande. Och jag blev inte besviken. Jag höll med om allt han sa, han var pragmatisk och seriös och inte dryg eller skrikig. det enda jag känner mig tveksam till är delad föräldraförsäkring. Där höll han dock med om att man borde förlänga den om man ska dela, en månad är värt mycket när barnet är litet och ska börja äta fast föda. Frågorna jag känner extra för är skolan och vinster i välfärden samt förkortad arbetstid och de kommer han att driva. Dessutom är han förälder till tvillingar som är fem år, precis som jag. Men när jag frågade om han tänkte ändra på den oerhört snåla regeln att tvillingföräldrar bara får tre månader att vara hemma båda två, så blev det ett typiskt politikersvar i stil med att som förälder tycker jag det men som politiker har vi inte avsatt pengar i budgeten för det. Nehej, men nästa gång tyckte jag då. Man kan ju alltid hoppas, den tiden var ett helvete för oss. (Min granne berättade härom dagen att hon minns att jag kom gående som en zombie en dag, nedkräkt och med bara en sko. Har inget minne av det.)

Så igår var jag på Vänsterpartiets pedagogiska nätverksträff, som kommer att vara varannan månad detta år. Det var jätteintressant att höra om hur de organiserat om i kommunen. Det kändes också kul att få prata om sin verklighet direkt med de politiker som fattar besluten. Vasiliki Tsouplaki var också en person som jag gillade, sympatisk och lätt att kommunicera med. Det känns jätteskönt att komma ut i verkligheten och få göra någon form av insats, jag kommer att engagera mig inför nästa val om ingenting kommer i vägen. Samt att jag måste försöka styra upp förstamajtåget i år så att de som skriker är i takt med de som trummar. Jag höll på att gå sönder förra året.