Fjunis no more

Det värmer i hjärtat att Alice har fått så mycket hår att det inte syns att hon är sjuk längre. Jag har tyckt att det har varit jobbigt att folk hela tiden har sagt att det är så fint att håret börjar komma tillbaks, speciellt första gången eftersom jag visste att det skulle ramla av igen. Jag ville inte att hon skulle tycka att det var en grej så det blir en sak till att vara ledsen över. Speciellt som hon alltid tjatade om att hon ville ha kort hår som pappa innan hon blev sjuk. (Klippte det kort men inte 3 mm.) Ibland kallade jag henne också för fjunis och sa att det var så gulligt att hon var min bäbis som hade napp och bäbishår och åkte vagn fast hon var fyra år.

Men det är omöjligt svårt att låta bli att visa att jag är glad att hon nu har en lockig liten frisyr, åtminstone när hon är nybadad. Se själva: