Ouppfostrade barn

På sista tiden har jag mer och mer börjat störa mig på att barn är ouppfostrade. De är hemma hos en och ser att man äter en frukt. "Jag vill också ha!" säger de då. Eller så bjuder man på mat. "Jag gillar inte potatis!" säger de då så fort de får syn på maten. "Vad gör du här?" sa ett barn nyligen till mig när hen kände igen mig på IKEA. (Alltså utan hälsningsfras.) Jag snackar alltså barn i skolåldern. Det retar mig. Sen tänker jag att jag borde vara glad att de känner sig som hemma och inte är rädda och blyga för mig. Och det är jag ju också. Det är förstås ett framsteg att de flesta barn känner att de kan tala fritt och uttrycka sina känslor och sin vilja.

Dessutom har jag själv ett förflutet av att tycka att artighet är totalt onödigt och dessutom både töntigt och falskt. Jag talar då om gymnasieåldern och säkert en bra bit in i tjugoåren. Jag såg verkligen inte vitsen med att hålla på och le och säga artighetsfraser. Nu efteråt tänker jag att det handlade om att jag tyckte att det var viktigt att vara sig själv och vara ärlig, samtidigt som jag var mer egocentrerad än nu och inte tänkte på att många blir glada av ett trevligt tilltal och att det har ett värde.

Trots detta kryper det i mig när barnen inte har hyfs. Frågan är då om jag borde försöka lära dem det, eller om jag ska försöka jobba med mig själv och sluta störa mig. Jag lutar åt alternativ ett. Jag har ju själv gått från oartig till artig och tycker att artig är bättre. Dessutom tror jag att man gör barnen en tjänst eftersom de flesta kommer att bemöta dem bättre om de lägger på ett tack eller dylikt. Hoppas bara att alla andra föräldrar blir glada och tacksamma när jag uppfostrar deras barn. Jag blir i alla fall glad om ni säger till mina, bara ni gör det snällt. Vill ni inte det så vill jag i alla fall gärna veta om de beter sig ohyfsat hemma hos er.

Detta kommer att gälla i mitt hus: (Har ni något emot det, så skriv i kommentarerna. Får jag inga kommentarer kommer jag att tolka det som ett ja och gå bananas med uppfostringen.)

• Man ska hälsa när man kommer. 
• Man får inte säga att man inte gillar maten innan man satt sig vid bordet. Gillar man inte maten kan man ta en tugga ändå och be att få mer av något man gillar. 
• Man ska fråga innan man tar frukt etc.
• Vill man ha något ska man fråga artigt, typ "kan jag också få en macka, tack"
• Är man över fem år kan man hjälpa till att plocka undan saker man tagit fram innan man börjar med nästa lek.
• Respektfullt tilltal till medmänniskor.

Men jag lovar att ta det lugnt, man vill ju inte skrämma bort dem.