Hemkommen från kyrkan

GUD, vad mycket snö det var när jag skulle cykla hem från kören idag! Jag sjunger i Önsta vokalensemble och var tvungen att cykla hem därifrån idag klockan nio. Det gick rätt så bra genom Rönnbyskogen men när jag kom ut på åkern så existerade inte cykelvägen. Allting var bara ett mycket vackert orört snötäcke och när jag åkte där jag trodde att vägen var så var det snö halvvägs upp till navet. Det gick knappt ens att släpa cykeln och dessutom hamnade jag i diket då och då. Jag blev tvungen att cykla på bilvägen, vilken knappt heller existerade, det var bara drygt en bilbredd snöfritt i mitten. Tyvärr hade jag inga lysen, så jag fick titta över axeln hela tiden och hoppa ner i diket när det kom en bil. Men det gick bra och nu sitter jag i soffan under en filt.

För övrigt börjar den här sekulära humanisten och trogna pastafarianen bli riktigt förtjust i att gå i kyrkan. Jag har ju deltagit i gudstjänsterna för att få sjunga, men idag kom jag på mig själv med att se fram emot nästa gudstjänst. Jag varvar aldrig ner så mycket som jag gör då och så känns det skönt att det handlar mycket om att gud ska förbarma sig. Jag gillar det på något sätt. Det är något speciellt med att människor samlas och sjunger och pratar bara om livet och erkänner att man behöver något, att man inte är sig själv nog på något sätt. Och prästerna är bra, det är fokus på människan och inte bara på att göda vanföreställningen som jag tycker att det kan vara i frikyrkor. Jag uppfattar i alla fall det hela som att vi samlas och känner ett behov tillsammans men inte vet riktigt vad det är vi längtar efter. Så vi försöker uttrycka det genom musiken, betättelserna och ritualerna.

Vi håller på att öva in något som heter Messe de pecheures de Villeville tror jag och det verkar bli väldigt fint. Så ska Bob Hansson komma och tala en kväll också om någon är sugen på det.