Legokalas

Nu när Rex fyllde nio var det lite svårt att hitta på ett tema till hans kalas. Hemmakalas med tema ville han ha som vanligt, men det mesta kändes för barnsligt. Jag försökte med pensionärstema; man har basker, äter mandelkubb och spelar bingo; disco med bar där man får handla med låtsaspengar, med flera toppenförslag. Men inte förrän jag efter dagar av grubblande sa Lego hittade vi något vi båda kunde tänka oss. Det var inte jättelätt att komma på lekar och klädsel , det mest tacksamma att legofiera var fikat. Det finns en nätaffär som heter Klossbutiken som har allt med anknytning till Lego. Så jag köpte ett pannband, klistermärken att ge till gästerna, legoliknande godis och en isbitsform. Legogodiset använde jag till godispåsarna samt att dekorera muffinsarna.

 

De minsta bitarna. Fanns även större, och de gick att bygga med.

I isformen gjorde jag chokladlegobitar som jag använde på den första tårtan. Jag försökte färga den vita chokladen, men det gick inte, den blev grynig.

Rex älskar marsipan

Den andra tårtan var en stor legobit. Helt enkelt en rektangulär tårta med halva jättemarshmallows på.

 

Glömde ta kort på den, men den såg ut ungefär såhär.
Detta är frosting, men grädde gick lika bra.

Barnen byggde dekorationer till borden och "skålar" att ha kexen i.

 

 

Rånen ser typ lite ut som Legobitar.

Vi hade två lekar. Först delade vi ut lite legobitar, lika till varje fempersonerslag. Sen fick en i laget titta på en lapp där det stod vad de skulle bygga, varje lag byggde samma sak. Det lag som gissade rätt först fick ett poäng. Sen körde vi fem omgångar så att alla fick bygga en gång. 

Den andra leken var att vi hade spritt ut hundra legobitar i lekparken och den som hittade flest vann. Två stycken hittade 16 var. Eftersom det var olika modeller av bitar bestämde jag mig för att den vars bitar vägde mest skulle vinna. Bådas vägde 41 gram. Så till sist fick vi lotta. Tyvärr hade jag ett pris, jag visste att det var en dålig idé men jag blev lite carried away i Klossbutiken. Men ingen började gråta i alla fall.  

Rex var jättenöjd med sitt kalas och jag håller med. Vi brukar bjuda hela klassen och det kan ju vara lite svettigt eftersom de är 27 stycken (endast 20 kunde komma dock). Men nu när de är nio så tar de i stort sett hand om sig själva, så jag är inte ett dugg trött nu efteråt. Det enda jag tycker är tråkigt är att föräldrar och syskon inte stannar kvar nu när barnen är stora, varken på kalaset eller efter. Jag tycker att det är en konstig känsla, att alla bara lämnar sina barn och drar. Inte för att jag behöver hjälp, med det känns så jäktat och osoft. Som tur är hade vi också bjudit Ted, och Mona, Peter och Mimmi var kvar och fikade lite efter. Så nu är jag nöjd.