När Alice låg på intensiven del 1

När man behandlar leukemi så börjar man med ett antal väldigt starka mediciner som dödar alla cancerceller som går att upptäcka i blodet och ryggmärgsvätskan. Det tar några veckor och under den tiden har man väldigt dåligt immunförsvar.

Sjukdomen sitter ju tyvärr i de vita blodkropparna, vilka står för immunförsvaret. Jag kommer inte ihåg hur lågt de pressar ner dem, men det är inte mycket till immunförsvar kvar. Man kan bli sjuk av de bakterier som man normalt har på och i kroppen. Får man feber och förhöjt CRP måste de ta prover och försöka lista ut vilken bakterie som orsakat infektionen. Sen måste de sätta in rätt antibiotikum. Under tiden de väntar på proverna får de gissa och ge den typ av antibiotika de tror det ska vara. Tydligen kan man inte bara ge alla sorters antibiotika på samma gång, jag har frågat...

Som ni förstår så hände det Alice att hon hade förhöjt CRP. De gav henne ett brett antibiotikum och chansade på att det var något i luftvägarna. Efter ett tag blev hon dock så dålig i magen att de förstod att det var något där, men det var för sent att häva infektionen. Alice blev sämre och sämre, och till slut var hon helt apatisk. Bajset var som en svartgrön gegga och exakt samma gegga kom ut genom munnen. Jag kan känna lukten i näsan nu när jag skriver, inte så stark, utan som rutten spenat eller något liknande.

Sen minns jag att jag pratade med Fredrik Hedborg, och att han sa att det inte riktigt var mammas gata längre, utan han var osäker på hur det skulle gå. Nu var Alice i stort sett medvetslös och vi blev flyttade till intensiven.