Cyklat som en dåre

Efter att ha haft barnen hemma några dagar igen, Jackson hade lite feber, gladde jag mig i morse över att få en dag för mig själv. När jag har haft dem hemma ett tag så brukar jag bara sitta och vila och samla tankarna första dagen de är på dagis. Men när jag klev in genom dörren idag efter lämningen så kände jag att NEJ, det är inte skönt att komma hem och vila idag. Jag vill åka och träna.

Så jag började kolla på datorn, Rocklunda är ju närmast så jag kollade in Friskis och Apalby. Det verkade som Apalby hade bäst pass under dagtid, så jag ringde och bokade in mig klockan tolv. Tyvärr ett spinningpass, jag hade föredragit något mer dansaktigt. Kom i god tid, sa människan, så du hinner ställa in cykeln och så. Visst visst, det är två timmar kvar, inga problem.

Vad jag sysslade med minns jag inte riktigt, men naturligtvis var klockan plötsligt halv tolv. Då borde jag kanske åka. Det tar en halvtimma att cykla till stan och det är väl ungefär halvvägs, så det blir lagom. Ska bara packa ner skor... och ett hänglås... telefonen... och lurar vill jag också ha... Klockan närmar sig väl tjugo i när jag kommer iväg. När jag cyklar förbi Rönnby så blir jag lite arg på mig själv. Detta är ungefär uppläxningen jag ger mig:

-Du vet att det inte tar en halvtimma till stan, utan mer typ 35 minuter?
-Jo, det är sant.
-Och du vet att Apalby inte ligger halvvägs, utan mera trekvarts väg till stan?
-Jo, ja det vet jag ju.
-Och du vet att om man ska åka halv så måste man packa innan?
-Ja.
-Och du är medveten om att detta är ett spinningpass och du har inte tränat på två år?
-Stämmer, stämmer.
-Ja, men nu får du i alla fall trampa på ditt pucko, så du inte kommer för sent i alla fall!

Så jag kom fram väldigt trött och andfådd och sprang upp till spinningsalen, kände mig lite mer som efter än innan ett spinningpass. Men som tur är så kan man ju fuska med motståndet så jag trampade mig igenom passet och det var riktigt kul. Så jag köpte ett dagkort, 400 spänn för tre månader, då kan jag gå på yoga och styrka också. Hem kom jag också och jag känner mig riktigt pigg och stark.

Så nu blir det väl att jag går på några pass innan jag plötsligt tänker: Men här kan man väl inte sitta och trampa som en jävla idiot, nu måste jag... vad det nu blir. Jag har lärt mig av livet att det inte är någon idé att göra några planer för det här med träning (eller kost för den delen), jag får gå efter mina nycker, det verkar funka bäst.