Det innehöll ett rör med rosa gelebönor och en uppmaning att läsa brevet innan röret öppnas. Egentligen skulle jag vilja skriva av hela brevet här, för ett finare brev har jag aldrig läst. Men dels är det ju något mellan dem, och dels var det flera sidor långt. Men med Samuels tillåtelse ska jag referera det hela, ni kommer säkert att bli inspirerade.
Det började med att han berättade hur mycket han älskar och saknar Rex och att han tänker på honom varje dag. Om Rex behöver honom finns han alltid där för att prata. Sen peppade han honom lite försiktigt att plugga, eftersom jag har berättat att han tycker det är jobbigt.
Efter det kom en berättelse om hur Samuel hade varit ute på hike i Australiens vildmark och genom att ha ramlat utför en brant råkat stöta på en mystisk buske med bär. När han plockade dem stelnade de och fick en hård yta, och han plockade fickan full.
När han kom hem försökte han ta reda på vad det var för bär och efter mycket efterforskningar hittade han en gammal bok där det stod att detta var ett slags magiska bär som man förr brukade skicka till nära och kära som befann sig långt bort. Ytan stelnade för att de skulle klara långa transporter över haven. När man åt dem kände man kärleken från avsändaren. Man kan spara dem och ta ett bär när man till exempel känner sig ledsen.
Rex var helt tagen och satt med sitt lilla godisrör i ett fast grepp. "Den här ska jag spara" sa han till slut. "Ska du inte smaka ett?" tyckte jag. Han tog en. "Det smakar som godis!" Jag kunde inte låta bli att fråga om han trodde att det var godis eller bär. "Jag tror att det är bär."
Han blev verkligen glad och rörd över den här fina presenten, och jag känner mig jättestolt och tacksam över min fina bror, Samuel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar