Indianen i skogen

Ok, Jenny, nu blir det del två i serien om hur lättlurad jag var som ung. Håll till godo. 

Jag hade skrivit en tenta på PostScriptum som är en tentasal i ett industriområde i Uppsalas utkant. Jag hade precis börjat cykla in mot stan när en liten man cyklar upp bredvid mig. Han ser ut att vara av sydamerikanskt ursprung och frågar om jag kan ta en bild av honom som han kan skicka hem till sin familj.  Visst, kan jag väl göra. 

Han förklarar att vi måste cykla en bit ifrån stan så att det blir en snygg silhuett av Uppsala med slottet och domkyrkan i bakgrunden. Detta tyckte jag lät som en bra idé så vi vände om och cyklade i motsatt riktning. Efter ett tag påpekade jag att man inte längre ser Uppsala, men det gjorde inget, tyckte han, han visste ett bra ställe där det växte kungsängsliljor. Upplands landskapsblomma alltså, rimligt att vilja ha som bakgrund så familjen i Sydamerika får en både fin och lärorik bild att se på. Jaha, tänkte jag, det går väl bra. Han pratade om lite intressanta saker om regnskogen och ekologi också så jag följde med. 

Till slut var vi typ ute i skogen och han visade en liten kulle som det naturligtvis inte växte några kungsängsliljor på. Jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror att jag fotade honom lite. Sen - och när jag skriver detta är jag så tacksam att jag fortfarande lever - berättade han att han att han höll på med Rosenmetoden, någon sorts massage eller handpåläggning. Han kanske kan få visa lite på mig? Visst, tyckte jag, det kanske kunde vara intressant. Så jag lägger mig ned och tycker väl att situationen är lite lätt awkward men vill typ inte vara oartig. Och är även intresserad av Rosenmetoden. Efter ett tag började han vika upp kjolen, som redan var rätt kort, och DÄR fattar Anna att han eventuellt kan ha romantiska avsikter med det hela. Jag sa att jag inte var bekväm med det och han försökte tjata lite och påstå att det var nödvändigt för behandlingen, men jag reste mig upp och sa att jag måste hem. När vi skulle skiljas åt ställde han sig typ på tå och gav mig en puss på munnen. Det tyckte jag var märkligt av honom, och jag blev väldigt överrumplad. Men jag tror inte att jag reagerade på annat sätt än att titta konstigt på honom och åka hem. 

Någon gång under samtalet hade han fått ur mig vad jag hette och vilket flogstahus jag bodde i, så han kom och ringde på några gånger, men då bad jag mina korridorare att säga att jag inte var hemma och efter ett tag gav han upp. Så detta var nog egentligen ingen farlig knäppskalle utan en person som försökte ragga på sitt eget lilla vis. När jag funderar på varför jag inte fattade det direkt så tänker jag att det dels var för att han var kort och lite äldre och alltså inte kompatibel enligt normen. Sen var han lite skum och inne i sig själv och verkade inte flirtig till sättet. Samt just detta att han sa att han ville bli fotograferad och då trodde jag att han ville det.  

Som en lustig slutkläm på denna historia så är min syster Lina inblandad även här. Det kom nämligen fram en liten man med indianskt utseende även till henne under samma tidsperiod i Uppsala. Han uppgav ett annat namn, så antingen var de flera eller så var det samma, han var ju inte så noga med sanningen. Men eftersom Lina inte är helt jävla bränd så följde hon inte med så det är fortfarande osäkert om det var samma. En teori är att det kan röra sig om en lång-fetischist eftersom just hon och jag blev utvalda. Sådana har jag råkat ut för ett par gånger men de har varit tydligare med sina avsikter. Men det är en annan historia om någon vill höra den.