Är ett freak of nature

Fy fan vilken pärs att försöka handla kläder idag. Innan sjukdomen var jag nöjd med min garderob, den bestod mest av jeans och t-shirt i svart, strikta dräktliknande ensembler och några sommarklänningar. Eftersom jag alltid har haft samma storlek har jag kunnat jobba på den under en längre tid och jag tyckte att jag hade en egen stil som jag var nöjd med. 

Men nu, tre år och tio kilo senare, känner jag att jag hatar varenda plagg jag har i garderoben, förutom att de flesta är för små. När jag ska klippa mig så brukar jag tänka efter vad jag ska ha på mig så att Marko kan se vilken stil jag har. Så idag funderade jag på vad jag ska ha i morgon hos frissan, och insåg att jag inte har något jag vill ha på mig. Så jag åkte till stan för att köpa något. 

Detta var jättesvårt av flera skäl. Dels vill jag inte ha tantigt, men jag tycker att ungdomsmodet är skitfult så jag vet inte vilken affär jag ska gå in i. Dels så är jag ju ett freak of nature, 185 cm lång och två storlekars skillnad på över- och underkroppen. Först var jag optimistisk eftersom jag nu officiellt är tjockis på underkroppen, så jag tänkte att jag kunde handla byxor på XLNT eller dylikt. Men det gick inte eftersom det ju bara är underkroppen som är obese. Det blir en stor glipa där kaggen skulle ha varit. 

Just ja, så här blir det.

Tyvärr kan jag inte ha vanliga byxor heller, men till slut hittade jag ett par jeans på en reasnurra som jag kan ha om jag låtsas att det är trekvartsbyxor. 

Långbyxor som capribyxor.

Trött efter att ha provat en massa fula byxor (det är alltså endast stretchjeans som är på tapeten över huvud taget) plockade jag på mig lite casualwear och nu känns det bättre även om jag fortfarande känner mig stilmässigt borta. 

Klänning som linne.