Fettmassören

Som utlovat kommer här den första av historierna om hur det kan gå när man tror på vad folk säger.

Jag var i tjugoårsåldern då jag och min syster Lina gick Vasagatan fram en sommardag. Det var under en period då det var modernt att ha magen bar och jag var iklädd typ en bh tillsammans med jeans.

Fram ur en nisch kliver en man i fyrtioårsåldern med en blyertspenna i den ena handen och en papperslapp i den andra. Han presenterar sig som läkare och säger att han håller på att göra en undersökning och undrar om vi vill besvara några frågor om kost och motion. Här skulle dagens Anna Lundin ha skrattat honom rätt upp i ansiktet och gått vidare, men den yngre varianten sa jaha, visst.

Han förklarade att han höll på med ett forskningsprojekt som gick ut på att man fick bort fett, främst i magregionen, genom massage. Kommer inte ihåg alla frågor han ställde, men han hade fått fram några olika magtyper och ville veta vilken jag tillhörde. Det kunde jag naturligtvis inte svara på, så han frågade om han fick känna på magen. Vad jag svarade? Visst, varför inte.

Sen erbjöd han sig att komma hem till oss och massera bort vårt fett gratis, men här blev jag lite stött eftersom han antog att vi var missnöjda med vårt magfett. Dessutom kände vi att vi inte hade lust att få besök av denne man, så till hans besvikelse fick han inte vårt telefonnummer. Vi tackade för oss och gick vidare. Sen tittade vi på varandra, och jag yttrade den numera klassiska kommentaren "Tror du verkligen att han var läkare?" Det trodde inte Lina och vi började asgarva till den grad att vi var tvungna att gå in på Åhléns och sätta oss ner.

Vi berättade sedan detta för alla vi mötte, och en av dem kände igen att hen hade läst något om detta i tidningen. Vi gick till biblioteket och bläddrade i kvällstidningarna tills vi hittade en artikel med rubriken "Akta dig för Fettmassören!" Vi såg att han var eftersökt av polisen så vi ringde och berättade var vi hade sett honom.

Vi fick besök av en polis som intervjuade oss och jag kunde ge ett perfekt signalement, kommer fortfarande ihåg hans bruna chinos med en lös tråd. Vi fick veta vad han hette och att han hade någon sorts magfetisch pga händelser tidigare i livet. Sedan fick vi åka på rättegång i Eskilstuna, och det är ju en historia för sig med en galen tant som anklagade oss för att vara ansvariga för att hon varit fastspänd på en brits i Sovjet och snodde min tågbiljett.

När vi väntade på att rättegångsförhöret skulle börja fick vi sitta i samma lilla väntrum som Fettmassören utan att någon personal var där, och det tycker jag var anmärkningsvärt eftersom han ändå var anklagad för sexuellt ofredande. Men Lina och jag hade inte upplevt det som så obehagligt och det var mest konstigt eftersom man även under rättegången satt så nära varandra i det lilla rummet. Man skulle berätta vad som hänt och ba: "Ja, sen så tog han, eller alltså du, (eftersom han satt 50 cm framför och mitt emot) ett steg fram" "Nej, det gjorde jag inte" osv.

Det var lite allvarligare än vi upplevt det eftersom de andra tjejerna var yngre och han hade varit aggressiv och t ex sagt "Gillar pojkvännen när fettet dallrar?" Det var ett tiotal tjejer han ofredat och de flesta yngre. Jag fick väl vara med pga klädseln. Hur det hela slutade vet jag inte, tog aldrig reda på domen. Kul var det i alla fall. Nästa historia var inte lika kul, men jag klarade mig undan med blotta förvirringen.