1:a maj och jag är lite extra nöjd

Idag firade vi så klart 1:a maj, mamma och jag har haft det som tradition typ sedan jag föddes. Även Emilia har börjat vilja hänga på och det är kul!

Milisen är med!

I år såg jag fram emot det extra mycket eftersom Kawa Zolfagary skulle hålla tal, och jag har varit ett fan av honom ett tag. Han skriver till exempel på Genusfolket och jag har även märkt att jag gillar honom genom att följa honom på Twitter. 

Eftersom jag tänkte engagera mig mer nu inför nästa val så åkte jag till partilokalen tidigare och hjälpte till att texta plakat. Ungarna var med också och i alla fall Rex hjälpte till med plakaten.

Det innebar att vi kom väldigt tidigt till Fiskartorget och jag frågade om barnen ville gå till lekplatsen, men de ville stanna och insupa atmosfären och paxa plakaten och flaggorna som de skulle ha. Så vi sitter och tar det lugnt och lyssnar på musik när jag plötsligt ser någon stå en bit bort och se ensam ut.

Men är det inte...

Det var ju lite synd om Kawa Zolfagary som var så ensam, så jag gick fram och höll honom lite sällskap. Vi pratade lite om Vita kränkta män, och jag fick veta att anledningen att han inte har skrivit så mycket om Mjaugust på sista tiden är dels att han är lite trött på att bli väckt av honom på nätterna och dels att han Instagrammar om honom istället.

Lite nöjd...

Han var jättetrevlig och skojade med barnen också. Sen marscherade vi iväg och när tåget krockade med sossetåget påpekade han fyndigt att det var som ett hiphopbattle. Sen gick han lite snett framför resten av vägen, han var väl lite blyg...

Framme på Djäkneberget satt ungarna och lyssnade på tre tal innan de ville gå till lekplatsen. Mamma gick med dem, så jag fick lyssna på hela programmet för första gången på åratal. Det var lite det väntade och det gamla vanliga, men ändå inspirerande. Speciellt en man från Colombia som påminde om hur viktigt det är med internationell solidaritet, något som jag tycker är centralt. 

Från början trodde jag att jag skulle skriva en massa åsikter här på bloggen, men jag märker att jag drar mig för att formulera åsikter skriftligt, till och med en dag som denna. Så ni får nöja er med att jag konstaterar att internationell solidaritet är viktigt. Jag kan eventuellt utveckla det muntligt. 

Jag blev ju vänster så jag
kör på samma taktik som
mamma och tar med barnen
på demo.

Jackson har ju alltid
gillat Che Guevara

Har kämpat bra hela dagen.