När vi kom ner till intensivvårdsavdelningen fick vi ett jättestort rum där sängen stod i mitten och det var apparater på alla sidor. Där fanns en sjuksköterska och en undersköterska som var i rummet hela tiden. En vägg var av glas och bakom det var det som ett kontrollrum där läkarna satt. Man fick lite av en sci-fikänsla pga kontrollrummet och att alla kroppsfunktioner var övervakade och kopplade till apparaterna. Det var läskigt att se de tre fyra läkarna stå bakom glaset och diskutera med rynkade pannor. Ibland pep det till och då gick sköterskan fram och tryckte lite på olika knappar för att reglera någon medicin, vätska, syrgas, morfin eller vad det nu var. Hon hade fem sorters penicillin och de fick sätta in en extra slang i ljumsken förutom porten i bröstet.
Själv satt man bredvid på en stol och kunde inte göra någonting. Alice var medvetslös och det var hela tiden personal i rummet. Kanske bytte jag någon blöja. Vi turades om att sitta vid sängen och att göra annat. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde, om jag bara vilade eller träffade någon. En gång grät jag lite, men jag satt också och pratade om lite vardagliga saker med undersköterskorna. Jag antar att jag stängde av eftersom det nu började handla om liv och död. Vad som hände får ni läsa om nästa gång, men spänningen är väl inte så olidlig, ni vet ju hur det slutade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar