lördag 16 juni 2018

Sortering och skyltar

Nu ligger jag och softar hårt på min första semesterdag. Alldeles ensam...

Jag är så glad och nöjd med terminsslutet, avslutningen i kyrkan gick bra och jag fick spendera en stor del av de sista planeringsdagarna med att sortera förbrukningsmaterial och läromedel. I och med att jag alltid är i samma klassrum får jag tid över till att hålla på med det gemensamma när de andra flyttar.

Jag älskar att sortera saker och sätta på små skyltar! Inte bara spar det tid och är praktiskt när man ska hitta grejer. Det är också viktigt för den psykosociala arbetsmiljön. De som är nya måste kunna hitta vad som finns och ha lika mycket tillgång till allt som gamla rävar. Och så hatar jag när man måste ha kompisar på jobbet för att i smyg få något från deras stash när man behöver, och att de som inte är i något gäng inte får ha saker. Jag har sett rysansvärda exempel på detta under mitt arbetsliv.

Jag har också haft tid att fixa i min musiksal så allt onödigt är borta från golvet och alla fula papper på väggen är inramade. Nu tycker jag att jag utnyttjar den lilla sal jag har till max. I sommar kommer väggarna att bli målade så jag kommer få det så fint nästa år!  (Jag får fota efter sommaren.) Ja fy fan vad nöjd jag är. Jag älskar mina kollegor också.

Här hemma är det inte lika kul att städa och sortera, men ändå rätt kul. Jag ska snart ta itu med det så det är fint när barnen kommer på måndag. Det var länge sedan jag pysslade och så här hemma, men precis som jag känner ett lugn på jobbet när jag vet var allting är och det är fint, så tror jag det är viktigt för avkopplingen att det är ordning här och att man får gå på fina smulfria golv. Men det kan också hända att jag skiter i det.

Nä, nu tror jag att jag sätter på en podd och tar och cyklar till Liedl... Det politiska spelet får det bli.

Har lite ångest dock för att jag kastade 
några såna här fina floror.
Skulle gett dem till fritids som 
pysselmaterial. Tog hem en i alla fall.

söndag 27 maj 2018

Lugnets år

De senaste åren har jag i stället för nyårslöften, som jag i och för sig knappt någonsin haft, bestämt ett tema för året. Jag tycker att det har varit riktigt bra för att fokusera på vad som är viktigt och för att ta en titt på hur mitt liv ser ut just nu. På sista tiden har jag märkt att min stressnivå smugit sig upp så jag bestämde mig för att detta ska vara Lugnets år. Bara det faktum att jag glömde bort att ge ett tema till året när det började tyder på att jag tappat fokus och blivit för stressad.

Den första åtgärden var att avsluta relationen som jag varit i det senaste året. Relationer vill jag inte gå in på här eftersom det ju per definition är andra människor inblandade. Men jag kan säga så mycket som att det var stressen som fick mig att fatta beslutet, jag insåg att hur mycket jag än ville och försökte kunde jag inte slappna av i relationen och det gick ut över mitt övriga liv också.

Vad jag mer ska göra är de vanliga sakerna som att träna och gå på yoga, prioritera att vara ensam och sen tänkte jag att det nog är bra att skriva.  Jag börjar med att skriva här, då jag märkt att det är det forum som jag har lättast att skriva i. Jag berättar det inte för någon eftersom att syftet endast är terapeutiskt. Ändå känns det inte meningsfullt att bara skriva i ett worddokument för mig själv, kanske är det ett långsiktigt mål?

Jag kollade på besöksstatistiken på mina gamla inlägg, och två som sticker ut med ett par tusen visningar i stället för några tiotal handlar om Legokal*s  och Existentiell *ngest. (Asterisk för att inte attrahera sökresultat). Så vill jag fortsätta att ligga lågt och vara anonym ska jag visst undvika att skriva om lifestyle och psykisk ohälsa. Det är ok eftersom inget av detta egentligen är på tapeten i mitt liv. Det blir nog mer som dagboksanteckningar med lätta reflektioner.

Nu ska jag ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar när jag är själv: cykla till Liedl. Det är sant, jag älskar att cykla och att vardagshandla. Kan även kombineras med en annan favoritsysselsättning: Podd. Det blir Inte rasist, men... -podden.


torsdag 22 oktober 2015

Behold! Jag bryr mig inte.

Jag har numera en finfin vän som är syslöjdslärare. Jag var lite dagen efter hemma hos henne en förmiddag hon gav mig grejer för att sätta igång med ett broderi. Jag broderade ett motiv som ger vid handen att jag skulle skita i allt. Nu är det ju egentligen tvärtom så jag tänkte mer att den skulle fungera som pepp. Igår blev jag klar och här är den:


Det står: Behold! The field in which I grow my fucks. Lay thine eyes upon it and thou shalt see that it is barren. 
 

måndag 2 mars 2015

Helg med flyktingförläggning och manlig mamma



Som singelkvinna händer det att man befinner sig på dejtingappar och dylikt och där lär känna människor. Själv har jag lärt känna en kille från Syrien som heter Louay. Han har bott på en flyktingförläggning i Avesta i fyra månader och jag tänkte att det kunde vara kul att kolla in hur de har det.
På busstationen
Så i lördags körde jag upp dit och fick en liten rundtur i Avesta-Krylbo på deras kostnadsfria buss. Och sen syrisk mat i deras löjligt överbelagda campingstuga. Det kommer en snubbe med mat i lådor varje dag, men de här killarna brukar laga sin egen mat för egna pengar. Man fattar ju att för åtta kronor eller vad maten kan tänkas kosta per person skulle de inte kunna handla mycket om de fick pengarna i handen. Men det känns ändå jävligt torftigt att sysslolösa människor inte ska kunna få laga mat själva. Och dessutom fick de ingen sås till fiskpanetterna. Jag vet för jag fick med mig dem hem att ha till matlåda på jobbet. Jag pratade lite med han som levererade maten och han var grovt misstänksam till varför en medelålders kvinna är kompis med nyanlända manliga asylsökande under 30. But hey, that´s me. Okonventionell liksom. Han trodde att det var något undersökande reportage på gång och försäkrade mig om att de hade det jättebra samtidigt som han flackade lite hit och dit med blicken. Hoppas han hade rent mjöl i påsen för Bäst-före-datumet på fiskpanetterna var ändrat med tuschpenna och jag vill inte bli matförgiftad.


Den syriska maten var god och till efterrätt fick jag typ risgrynsgröt men lite sötare och med både kokos, kanel och kardemumma på. Så himla gott, det kommer jag att börja med. Sen var det också något kvargliknande som de gjort själva av mjölk och vinäger med sirap på. Så lite exotiskt var det. Majoriteten av dem bad även fem gånger om dagen så det fick jag bevittna. Trevliga killar var det, däribland en lärarkollega, i idrott. Så trots att själva Avesta var ett lätt deprimerande ställe var det en trevlig utflykt.


På söndagen ville mamma att jag skulle provsminka henne till man inför en samtalskväll om könsroller och könsidentitet som de ska ha på biblioteket nästa vecka. Vi upptäckte att det egentligen räckte med lite mascara i ögonbrynen och mustaschen och lite ändrade manér. Sen kunde jag och Alex knappt titta på henne för det kändes så skumt. Kul var det i alla fall, både morsan och jag höll på att garva läppen av oss. Fast mamma är egentligen seriös när det gäller detta att leka med könsidentiteten, hon tycker det är personlighetsutvecklande.







Heej brudar.



Mascaramustasch

söndag 22 februari 2015

Jag älskar mig själv

Man hör ju alltid att det är viktigt att älska sig själv. Till exempel avslutar RuPaul varje avsnitt av mitt favoritprogram RuPauls drag race med frasen "If you can´t love yourself, how the HELL you gonna love sombody else?" Nu skriver jag inte under på det eftersom jag älskat många personer i mitt liv utan att ens fatta innebörden av konceptet att älska sig själv. Sig själv dras man ju bara med liksom.




Så döm om min förvåning då jag plötsligt någon gång sommaren 2015 upptäckte att så var fallet. Det första som slog mig var att min inre dialog hade förändrats. Förut mådde jag alltid dåligt efter att jag hade umgåtts med de flesta människor. Jag skällde på mig själv för att jag hade pratat för mycket och varit för mycket och ett åbäke i största allmänhet. Och jag trodde att det var viktigt att jag skällde på mig själv för att jag inte skulle bli ännu värre; om jag betedde mig hur jag ville vet man ju aldrig hur det skulle sluta. När jag skulle sova brukade jag tänka på allt dumt jag hade gjort under dagen och sjukt nog brukade det enda som gjorde att jag kände mig bättre vara att jag föreställde mig hur hela min kropp blev krossad under typ en stor lökhackare eller att jag dunkade sönder huvudet mot en vägg.




Så en dag märkte jag att när jag hade sagt något som jag tyckte var dumt så sa jag till mig själv något i stil med: Ojdå gumman, nu blev det inte som du tänkt dig. Men du vet ju att du vill väl och det blir säkert bättre nästa gång. Vad kom det ifrån liksom? Dessutom började jag tycka att jag var jävligt snygg och det beror inte på att jag blivit snyggare av att åldras och få tre barn.


Förut letade jag mest fel och försökte komma på vad det var som var fulast egentligen även om jag inte direkt var missnöjd eller brydde mig överdrivet mycket. Men nu när jag kollar mig i spegeln är det som när man tittar på någon man älskar, man är mest glad att man är den man är och kollar inte så noga.


Jag märker också att jag trivs mer med livet i största allmänhet. Jag har lättare att umgås med folk också. Jag vågar göra lite vad jag vill för jag känner att jag kan klara i stort sett allt känslomässigt. Jag kommer att komma ut hel liksom.


Nu vill ju ni också så klart börja älska er själva. Så frågan är hur jag gjorde. Tyvärr vet jag inte riktigt. Jag får återkomma till det.





onsdag 16 juli 2014

The little differences

Det är kul att observera småsaker som skiljer Sverige från USA, så här kommer ett sista inlägg om semestern fast jag har varit hemma i några dagar nu. 

Dricka vatten i strut.


Detta finns kanske i Sverige med, men jag har
inte sett det. Centrifugera sin baddräkt och
lägga den i en påse.  


Heltäckningsmatta överallt, tex som här i
ett trapphus.


En liten påsförslutare till grönsakspåsen.


Brandposten förstås.
 



Köpa drink på bion.

Och till sist, inte typiskt USA men typiskt Boulder: Grönkål överallt.
Här på ett vanligt fik lite rå grönkål med en bit morot och en jordgubbe.