Pepparkakshus, adjö.

Den efterlängtade demoleringen av det fina pepparkakshuset, byggt av Weine på Bygdens bageri och karameller och skänkt av Pauline. Vi har börjat krascha dem (eller "kraja" som det tydligen heter numera) efter några dagar så de slipper äta gamla dammiga och härskna bitar som man själv fick göra. Det här var dock så fint så det fick stå kvar i en vecka i alla fall.

Urfascismen

Jag har just börjat läsa boken Amerikanska fascister av Chris Hedges från 2006. Den handlar egentligen om den kristna högern i USA, men förordet består av en text av Umberto Eco från 2001. Han växte upp under och strax efter Mussolini och har intresse för att fascismen inte ska dyka upp igen under annan flagg. Han har upprättat en lista över de egenskaper som han anser vara typiska för vad han kallar urfascism eller evig fascism. Han anser att där minst en av dessa egenskaper finns hos en politisk rörelse drar det till sig och skapar fascism. Det är ju bara hans egna åsikter, men jag tyckte ändå att det var intressant att fundera över listan och försöka se om vi har dessa tendenser hos våra egna politiska partier. Jag ska återge en förenklad version av listan med lite reflektioner, kom gärna med egna.


1:Traditionskult. Det finns en ursprunglig sanning som givits oss i mänsklighetens begynnelse och denna kan inte förändras utan endast försöka tolkas.
2:Att förkasta det moderna. Till exempel modern kultur men även teknik.
3:Handlingsdyrkan. Handling är beundransvärt i sig och eftertanke är något negativt.
4:Meningsmotsättningar är inte ett sätt att förbättra kunskaper, utan förräderi.
5:Meningsmotsättningar är också negativt eftersom det är ett tecken på olikhet. Det finns en rädsla för skillnader och därför är fascismen till sin natur rasistisk.
6:Urfascismen uppkommer ur personlig eller samhällelig frustration. Det kan vara ekonomisk kris, rädsla för lägre sociala grupper eller känslor av förödmjukelse.
7:Till människor som känner sig berövade en tydlig social identitet säger urfascismen att deras enda privilegium är det allra vanligaste, att ha fötts i samma land. Man föreställer sig en sammansvärjning inom landet och/eller ett hot utifrån.
8:Anhängarna måste känna sig förödmjukade av sina fienders rikedom och makt. Men på samma gång måste de känna att fienden går att underkuva.
9:Kampen är tillvarons uppgift. Alltså är pacifism något negativt.
10:Elitism och förakt för svaghet. Folket är det bästa bland folk, och partimedlemmarna är de bästa av folket.
11:Heroismen är det normala. Hjältedöden är den främsta belöningen för ett hjältemodigt liv.
12:Urfascismen överför sin maktvikja till sexualiteten. Detta är ursprunget till machismen. I brist på sex leker fascisten med vapen.
13:Urfascismen bygger på selektiv populism. Ledaren definierar vad "folkets" vilja är. Man ifrågasätter den demokratiska processen och ifrågasätter att parlamentet speglar folkets röst. Folket har inte rätt att välja ledare, utan de spelar rollen av "folket". Umberto Eco skriver här, 2001, att i framtiden blir det bl a enskilda gruppers känslomässiga reaktioner på internet som kommer att framställas som folkets röst.
14:Urfascismen talar nyspråk.

Kan vi då återfinna några av dessa drag hos våra partier av idag? Så här tänker jag vid en kort anblick. (Det är sent på kvällen.)

Sverigedemokraterna: Nummer 2, det offentliga ska endast finansiera konst som "föreställer något" En äkta svensk har bonader på väggen. Nummer 5, rasismen och rädslan för olikheter. Nummer 7, det är viktigt att vara född i Sverige. Islam är ett hot både inifrån och utifrån. Och kulturmarxisterna går deras ärenden. Nummer 8, man tycker att invandrarna får mycket mer av samhället, de kör runt i dyra bilar och lever på bidrag medan ens egna gamla mamma inte får den omsorg hon behöver. Nummer 12, Järnrör... Nummer 13, kommentarsfält som domineras av SD-åsikter. En retorik av att "folket" egentligen tycker som dem.

Kristdemokraterna: Nummer 13, "verklighetens folk".

Moderaterna: Nummer 10, föraktet för svaghet, för hjälpbehövande. Nummer 14, "Det nya arbetarpartiet", "utanförskapet" mm.

Och sen lite nummer 6 på det.

Det läskiga är ju att de som jag pekar på antagligen skulle kunna göra precis samma sak, fast peka åt andra hållet. Det är de andra som ser sammansvärjningar. Hur bevisar man vilka som har rätt? Majoriteten bestämmer...

Yrken som jag inte ska satsa på #1

Marsvinsfrisör

Rädslan för att tränga sig på

Idag fick jag ett tjockt kuvert i brevlådan. Det var från en släkting till Sloken och inehöll en kvarglömd tröja, ett likadant rivjärn som jag beundrat hemma hos dem, godis och ett fint kort. Jag blev jätteglad och på gott humör. Sådana saker borde man göra oftare, tänkte jag. Sedan funderade jag över varför jag inte gör det.

Förutom de uppenbara skälen, kris i familjen som gör att mycket energi går åt till att hålla oss uppe, samt vardagen som rullar på, så finns det ett till skäl som jag funderar på. Jag är nämligen väldigt rädd för att tränga mig på och vara jobbig.

Det märks inte, skrattar ni förstås rått, i alla fall ni som träffat mig irl. Men om ni tänker efter kanske det gör det ändå? Så länge jag kan minnas har jag varit väldigt rädd för att vara den som hänger på trots att de andra egentligen inte vill, eller den som tror att relationen är närmare än vad den andra tycker. Men jag har inte alltid varit medveten om det eller kunnat sätta ord på det. Nu i vuxen ålder försöker jag tänka på att inte agera utifrån det, utan tänka att det är bättre att några blir besvärade än att några inte känner sig uppskattade. Och att det är synd att missa vänskaper för att den andra inte tror att jag är intresserad.

Men lik förbannat tänker jag på att ringa varannan gång så att inte den andra ska tycka att jag ringer för mycket. Och hellre att den andra får ringa om jag inte kommer ihåg vem som ringde sist, inte för att spela cool och svårfångad, utan för ångesten över: Nu ringer hon igen, vad tror hon egentligen!? ...

Vad detta beror på tänker jag inte analysera här, eftersom andra människor oundvikligen blir inblandade, men kanske är ämnet intressant även för er andra att fundera över?

I swap faces

Den här appen tycker jag ju är väldigt kul. Här har Rex kanske flippat ut lite väl mycket i och för sig. Vet inte om det är extra kul eller inte så kul när man byter med något som inte har ett fejs.

Sova på sjukhus

I natt sov jag på sjukhus och det hatar jag verkligen. Efter att Alice blivit sjuk är jag inte bara rädd för sjukdomar för sjukdomens skull, utan för att man måste sova på sjukhus då. Inte för att jag är så rädd för sjukdomar i och för sig.

När som helst kan det komma in någon och tända för att de behöver göra något, och de flesta har ingen känsla för att undvika att väcka patienterna. Sen på morgonen vill de ofta komma in och presentera sig, så även på kvällen när man precis ska somna eller har somnat.

I natt var det bara två vårdinsatser, och Alice sov igenom båda även om jag vaknade så fort lampan i slussen tändes. Så egentligen var det lugnt. Men ändå måste jag tyvärr erkänna att jag fantiserade om att jag hade gömt en kniv i sängen, drog fram den och hoppade på sköterskan och knivade henne till döds. Sen skar jag av droppslangarna, tog min dotter och sprang mot horisonten.

I verkligheten somnade jag, sov sex timmar och vaknade sedan av mig själv. Alice mådde bättre och vi fick permis. Efter att ha varit en stund hos grannarna mådde vi bra båda två. Men det var tråkigt när hon och Chrille var tvungna att åka tillbaks.

Infektionskliniken.

Ligger på infektionskliniken och kan inte sova. Jag har blivit väckt så mycket på sjukhus så jag har svårt att slappna av. Om en timma ska de komma in och sätta ett dropp som ska gå i en timma och sen börja pipa, så det känns som det inte är så stor ide' heller. Jag ska egentligen börja jobba i februari, men just nu tvivlar jag på att det kommer att funka. Men sjuklingen mår rätt bra i alla fall.

På plussidan så har sjukhusmaten blivit väldigt mycket bättre sen de gjorde om kostenheten. Det stod några jeppar i kockmössa och gjorde reklam för Kost i sjukhusfoajen för ett tag sen. De frågade om jag ville ha en vattenflaska som det stod Kost på. Jag tog flaskan och sa att jag fortfarande tänker säga till folk att maten är dålig. De förklarade då att de har gjort om och att maten nu ska vara tillagad på plats och vara bättre. Och idag fick jag erfara det. Så nu offentliggör jag här på bloggen att maten numer är god så får åtminstone mina syrror veta det.