Bronies!

Jag som så sällan gråter numer sitter här och bölar framför dokumentären Bronies som jag hittade på Netflix. Alla mina tre barn gillar My Little Pony Friendship is Magic, och de brukar vara så noga med vad som är pojk och flick. Så då kom jag att tänka på fenomenet Bronies; vuxna som gillar MLP. Jag kollade in dokumentären och det var så himla fint. 4000 personer samlas på en con för att hylla vänskap och små ponnies. Många hade fått vara modiga och trotsa familj och redneckgrannar för att få leva ut sitt intresse av programmet. De tycker helt oironiskt att programmet gör dem glada och att man lär sig fina värderingar av det. Och de hävdar sin rätt att som män få gilla sånt som är snällt och fint. Tyvärr var det viktigt för många att poängtera att de inte var bögar bara för det, men i övrigt var det bedårande. Det gav mig faktiskt lite hopp om livet och framtiden och visade ett exempel på något jag efterlyst länge: män som är trötta på den trånga mansrollen och själva utmanar den.

Själv är jag tyvärr hjälplöst förhärdad, så jag tyckte egentligen att allt var astöntigt, men good for them säger jag bara.