Religiös beröringsskräck!

Jag och Jani från Humanisterna var härom dagen och lyssnade på en paneldebatt om sk "religiös beröringsskräck" i Pingstkyrkan. Det visade sig att den var en del i en kampanj som Stefan Attefall (Sveriges civil- och bostadsminister) driver för att få folk att tro att Sverige lider av denna hemska åkomma för att sedan kunna sätta in åtgärder. Påminner mig om "utanförskapet" som Alliansen uppfann för att kunna ta till hårdhandskarna mot de sjuka och arbetslösa. När Attefall och en KD-kvinna med det förtjusande namnet Agestav sedan skrev en debattartikel i VLT om hur religionen inte får höras och synas i det svenska samhället kände jag mig motiverad att skriva en insändare. Så det här kommer jag att skicka in om inte någon annan humanist vill hjälpa mig med lite synpunkter och fräscha retoriska grepp så att vi kan göra ett gemensamt inskick:

Stefan Attefall och Amanda Agestav från KD skriver i måndagens VLT en debattartikel betitlad Religion har rätt att synas. De vänder sig emot dem som säger att religion får finnas, bara den inte syns och hörs. De presenterar också de åtgärder som regeringen vidtagit för att trossamfunden ska få rätt att synas och höras, till exempel att de ökat bidragen till dem med 60 procent de senaste åren. Man har även möjliggjort för privatpersoner att dra av 25% av de gåvor man ger till frivilligorganisationer och ger på så sätt den som vill en möjlighet att skänka skattepengar till religiösa organisationer.

Jag ställer mig frågande till hela hans premiss om att religionen inte får synas och höras. Jag ser en kyrka i stort sett varje gång jag går ut, och genom en helsidesannons i tidningen kan jag varje vecka hålla mig à jour med deras verksamhet. Även andra religioner hör jag mycket om i alla sorters media. Jag undrar när rätten att synas och höras blev synonymt med att motta riktade statsbidrag till sin verksamhet. Snarare tror jag att dessa kyrkans representanter har svårt att förlika sig med att vara en förening bland andra. De är vana att åtnjuta en särställning och vill inte acceptera att många inte är speciellt intresserade av kyrkan.

I andra sammanhang har jag märkt att Attefall försöker lansera påståendet att Sverige och svenskarna skulle lida av "religiös beröringsskräck", vilket enligt honom till exempel gör att man inte vågar låta barnen lyssna på prästen i kyrkan på skolavslutningen. Jag skulle vilja varna för att han försöker skapa en föreställning av något som inte existerar för att kunna motivera att just trossamfund ska få mer pengar än till exempel andra livsåskådningsorganisationer. I mitt jobb som lärare är jag inte rädd för att delta i gudstjänst på arbetstid två gånger om året, jag uppskattar det bara inte. Jag tycker att det är väldigt bra att kyrka och stat är åtskilda, och vill ha en tydlig gränsdragning. Då gynnas vi inte av att Attefall och Agestav blandar ihop begreppen och hävdar att trossamfund inte får synas om de inte får ha en särställning och inkassera extrapengar.