söndag 24 februari 2013

Humanisterna vs kyrkan

Jag gick ur Svenska kyrkan för några år sedan på grund av att jag inte är kristen och för att fira det faktum att det inte är lag på att tillhöra ett religiöst samfund i Sverige. Av någon anledning kände jag att jag ville ingå i en annan livsåskådningsgemenskap, så då gick jag med i Humanisterna.

Sedan dess har jag uppskattat det bidrag till den offentliga debatten som Humanisterna har stått för. Vad gäller Christer Sturmark så brukar jag hålla med honom i sak, även om jag inte alltid tycker att han lyckas göra ett sympatiskt intryck. Men som livsåskådningsgemenskap har de lämnat en del övrigt att önska, inte minst för att de inte har haft någon lokalavdelning i Västerås.

Jag har märkt att det finns en diskussion i föreningen om vad den ska ha för roll i det avseendet, vissa anser att det inte är önskvärt eller till och med skadligt att ha en gemenskap, eftersom det skapar dogmer som sedan inte kan ifrågasättas om jag förstått det rätt. Andra vill ha en förening som mer är ett alternativ till kyrkan, med ceremonier, gemenskap, välgörenhetsarbete etc.

Själv lutar jag åt att jag faktiskt skulle vilja ha ett alternativ till kyrkan. Jag är fortfarande aktiv där genom att sjunga i kör och därigenom delta i gudstjänster och det retar mig att jag känner att jag behöver det, eftersom det blir lite awkward när det är dags för nattvard och trosbekännelse.

Vad är det då jag får ut av kyrkan? Går det att pussla ihop det med hjälp av körsång, konsertbesök, föreningsliv, yoga, föreläsningar mm? Det som jag tycker att det är svårt att hitta en ersättning för är att det finns ett ställe där snälla människor  träffas varje vecka och riktar uppmärksamheten mot livsfrågorna, njuter av musik, fikar och lyssnar på en talare som filosoferar kring livet. De är alltid där och man kan gå dit när man har lust. Det trista för mig är då att det alltid måste ta avstamp i bibeln, men man får ta vad som bjuds när alternativen saknas. I New York besökte jag Unity church, och de hade precis det upplägg jag skulle vilja ha. Intressanta talare, bra musik, fin stämning och någon sorts fridshälsning där man fick önska välgång till sina stolsgrannar. Tror inte de nämnde Jesus alls trots att de kallade sig en kristen kyrka. Men tydligen var det ändå viktigt att göra det. Frågan är om det var för att det var USA, i Sverige kanske det inte behöver vara så? Eller blir det tomt och menlöst om det inte kretsar kring något man tror (eller låtsas tro) på?

Skulle jag få önska så skulle Humanisterna kunna vara en spretig organisation där olika slags människor stod för olika delar av verksamheten och som sysslade med många olika saker och därmed lockade till sig fler människor. Jag tycker dessutom att eftersom Humanisterna är den organisation som gjort anspråk på att ha alternativa ceremonier till begravningar, bröllop och konfirmation så passar det illa att resten av verksamheten begränsar sig till religionskritik. Jag kan tycka att de som endast vill ha en förening som framhäver vetenskap och kritiserar religion och vidskeplighet kan gå med i Vetenskap och Folkbildning till exempel. En sådan förening kommer aldrig att bli särskilt stor och behöver inte vara det heller. Alternativet att starta en annan förening som ordnar med ceremonier och samlar sekulärister verkar betydligt krångligare.

På det första mötet med de sex personer som ville starta upp en lokalförening för Humanisterna här i Västerås härom veckan, uppfattade jag det dock som om jag var den enda som var inne på det här spåret. De flesta var mer sugna på att vässa argumenten för att debattera meningsmotståndare och att diskutera religionskritik. Det har jag i och för sig inte något emot, och det var människor som jag kan tänka mig att träffa igen. Till nästa gång ska vi ta med oss något som vi vill dela med oss av till varandra. Eftersom jag kände att jag representerar den falangen så ska jag läsa Religion for Atheists av Alain de Botton. Det hade inte blivit av annars. Vidare tänkte jag ta med en artikel av Herman Lindqvist som visar hur kristendomen har lagt beslag på en tradition, lucia, som till ganska liten del är kristen. (Minns ännu prästen i Debatt som hävdade att barnen hade på sig "kristuskläder och S:t Staffans strut".) Slutligen så ska det äntligen bli av att jag pysslar ihop den piprensarmodell av det Flygande spaghettimonstret som jag så länge tänkt göra. Så det kommer definitivt något bra ur detta för min del.

10 kommentarer:

  1. Lycka till...
    /Chrille

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!

    "Skulle jag få önska så skulle Humanisterna kunna vara en spretig organisation där olika slags människor stod för olika delar av verksamheten och som sysslade med många olika saker och därmed lockade till sig fler människor."
    Exakt så tycker jag också, med tillägget att vi också måste tåla motstridiga uppfattningar och internkritik.

    Detta är en jättebra text. Kan vi få använda den som ett gästinlägg på Humanistbloggen?

    /Ulf

    SvaraRadera
  3. Åh tackar, jag känner mig smickrad. Nu har jag väldigt få läsare, så jag kanske vill arbeta om den lite med tanke på målgruppen. Vill du ha med sista stycket till exempel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna,
      Det är din bloggpost, så du bestämmer om och hur du omformar den. Din uppfattning av Humanisterna är intressant och en behövlig motvikt till religionskritik.

      Det är två formuleringar jag tycker är lite väl hårda: Ett "lite" eller "ibland" eller "de gånger jag lyssnat på honom", skulle nyansera bedömningen av Sturmark. Sedan låter "krossa meningsmotståndare" hemskt, men det var kanske så det uttrycktes på mötet. I övrigt har jag inga synpunker.

      Om du skriver om den kan du skicka den till ulfgg1 (a) gmail.com

      Radera
  4. Ok, jag hyfsar till den lite och skickar den. De som känner mig vet att jag kan uttrycka mig drastiskt men har hjärtat på rätta stället. Det var tex ingen som direkt sa "krossa" på mötet och det vill jag inte att någon ska tro. Men du tycker alltså att det sista stycket ska vara kvar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sista stycket ger lite inblick i vad Humanistarna gör och visar på lite mänsklighet. Det är något som inte finns för mycket av på Humanistbloggen. Det är upp till dig om du tycker det är för personligt, men jag har inget emot det.

      Radera
  5. Nu har jag ändrat här i bloggen så att jag tycker att det går att använda. Antingen kan du kopiera det härifrån, eller så kan du vänta tills jag har fixat ett dokument. (Mitt Word har kraschat)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har kopierat här ifrån. Hoppas det blev till belåtelse.

      Radera