Som singelkvinna händer det att man befinner sig på dejtingappar och dylikt och där lär känna människor. Själv har jag lärt känna en kille från Syrien som heter Louay. Han har bott på en flyktingförläggning i Avesta i fyra månader och jag tänkte att det kunde vara kul att kolla in hur de har det.
 |
| På busstationen |
Så i lördags körde jag upp dit och fick en liten rundtur i Avesta-Krylbo på deras kostnadsfria buss. Och sen syrisk mat i deras löjligt överbelagda campingstuga. Det kommer en snubbe med mat i lådor varje dag, men de här killarna brukar laga sin egen mat för egna pengar. Man fattar ju att för åtta kronor eller vad maten kan tänkas kosta per person skulle de inte kunna handla mycket om de fick pengarna i handen. Men det känns ändå jävligt torftigt att sysslolösa människor inte ska kunna få laga mat själva. Och dessutom fick de ingen sås till fiskpanetterna. Jag vet för jag fick med mig dem hem att ha till matlåda på jobbet. Jag pratade lite med han som levererade maten och han var grovt misstänksam till varför en medelålders kvinna är kompis med nyanlända manliga asylsökande under 30. But hey, that´s me. Okonventionell liksom. Han trodde att det var något undersökande reportage på gång och försäkrade mig om att de hade det jättebra samtidigt som han flackade lite hit och dit med blicken. Hoppas han hade rent mjöl i påsen för Bäst-före-datumet på fiskpanetterna var ändrat med tuschpenna och jag vill inte bli matförgiftad.
Den syriska maten var god och till efterrätt fick jag typ risgrynsgröt men lite sötare och med både kokos, kanel och kardemumma på. Så himla gott, det kommer jag att börja med. Sen var det också något kvargliknande som de gjort själva av mjölk och vinäger med sirap på. Så lite exotiskt var det. Majoriteten av dem bad även fem gånger om dagen så det fick jag bevittna. Trevliga killar var det, däribland en lärarkollega, i idrott. Så trots att själva Avesta var ett lätt deprimerande ställe var det en trevlig utflykt.
På söndagen ville mamma att jag skulle provsminka henne till man inför en samtalskväll om könsroller och könsidentitet som de ska ha på biblioteket nästa vecka. Vi upptäckte att det egentligen räckte med lite mascara i ögonbrynen och mustaschen och lite ändrade manér. Sen kunde jag och Alex knappt titta på henne för det kändes så skumt. Kul var det i alla fall, både morsan och jag höll på att garva läppen av oss. Fast mamma är egentligen seriös när det gäller detta att leka med könsidentiteten, hon tycker det är personlighetsutvecklande.
 |
| Heej brudar. |
 |
| Mascaramustasch |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar