Behold! Jag bryr mig inte.

Jag har numera en finfin vän som är syslöjdslärare. Jag var lite dagen efter hemma hos henne en förmiddag hon gav mig grejer för att sätta igång med ett broderi. Jag broderade ett motiv som ger vid handen att jag skulle skita i allt. Nu är det ju egentligen tvärtom så jag tänkte mer att den skulle fungera som pepp. Igår blev jag klar och här är den:

Det står: Behold! The field in which I grow my fucks. Lay thine eyes upon it and thou shalt see that it is barren. 

 

Mitt kök

ser ut så här. Mysigt va?

Helg med flyktingförläggning och manlig mamma

Som singelkvinna händer det att man befinner sig på dejtingappar och dylikt och där lär känna människor. Själv har jag lärt känna en kille från Syrien som heter Louay. Han har bott på en flyktingförläggning i Avesta i fyra månader och jag tänkte att det kunde vara kul att kolla in hur de har det.

På busstationen

Så i lördags körde jag upp dit och fick en liten rundtur i Avesta-Krylbo på deras kostnadsfria buss. Och sen syrisk mat i deras löjligt överbelagda campingstuga. Det kommer en snubbe med mat i lådor varje dag, men de här killarna brukar laga sin egen mat för egna pengar. Man fattar ju att för åtta kronor eller vad maten kan tänkas kosta per person skulle de inte kunna handla mycket om de fick pengarna i handen. Men det känns ändå jävligt torftigt att sysslolösa människor inte ska kunna få laga mat själva. Och dessutom fick de ingen sås till fiskpanetterna. Jag vet för jag fick med mig dem hem att ha till matlåda på jobbet. Jag pratade lite med han som levererade maten och han var grovt misstänksam till varför en medelålders kvinna är kompis med nyanlända manliga asylsökande under 30. But hey, that´s me. Okonventionell liksom. Han trodde att det var något undersökande reportage på gång och försäkrade mig om att de hade det jättebra samtidigt som han flackade lite hit och dit med blicken. Hoppas han hade rent mjöl i påsen för Bäst-före-datumet på fiskpanetterna var ändrat med tuschpenna och jag vill inte bli matförgiftad.


Den syriska maten var god och till efterrätt fick jag typ risgrynsgröt men lite sötare och med både kokos, kanel och kardemumma på. Så himla gott, det kommer jag att börja med. Sen var det också något kvargliknande som de gjort själva av mjölk och vinäger med sirap på. Så lite exotiskt var det. Majoriteten av dem bad även fem gånger om dagen så det fick jag bevittna. Trevliga killar var det, däribland en lärarkollega, i idrott. Så trots att själva Avesta var ett lätt deprimerande ställe var det en trevlig utflykt.


På söndagen ville mamma att jag skulle provsminka henne till man inför en samtalskväll om könsroller och könsidentitet som de ska ha på biblioteket nästa vecka. Vi upptäckte att det egentligen räckte med lite mascara i ögonbrynen och mustaschen och lite ändrade manér. Sen kunde jag och Alex knappt titta på henne för det kändes så skumt. Kul var det i alla fall, både morsan och jag höll på att garva läppen av oss. Fast mamma är egentligen seriös när det gäller detta att leka med könsidentiteten, hon tycker det är personlighetsutvecklande.

Heej brudar.

Mascaramustasch

Jag älskar mig själv

Man hör ju alltid att det är viktigt att älska sig själv. Till exempel avslutar RuPaul varje avsnitt av mitt favoritprogram RuPauls drag race med frasen "If you can´t love yourself, how the HELL you gonna love sombody else?" Nu skriver jag inte under på det eftersom jag älskat många personer i mitt liv utan att ens fatta innebörden av konceptet att älska sig själv. Sig själv dras man ju bara med liksom.




Så döm om min förvåning då jag plötsligt någon gång sommaren 2015 upptäckte att så var fallet. Det första som slog mig var att min inre dialog hade förändrats. Förut mådde jag alltid dåligt efter att jag hade umgåtts med de flesta människor. Jag skällde på mig själv för att jag hade pratat för mycket och varit för mycket och ett åbäke i största allmänhet. Och jag trodde att det var viktigt att jag skällde på mig själv för att jag inte skulle bli ännu värre; om jag betedde mig hur jag ville vet man ju aldrig hur det skulle sluta. När jag skulle sova brukade jag tänka på allt dumt jag hade gjort under dagen och sjukt nog brukade det enda som gjorde att jag kände mig bättre vara att jag föreställde mig hur hela min kropp blev krossad under typ en stor lökhackare eller att jag dunkade sönder huvudet mot en vägg.




Så en dag märkte jag att när jag hade sagt något som jag tyckte var dumt så sa jag till mig själv något i stil med: Ojdå gumman, nu blev det inte som du tänkt dig. Men du vet ju att du vill väl och det blir säkert bättre nästa gång. Vad kom det ifrån liksom? Dessutom började jag tycka att jag var jävligt snygg och det beror inte på att jag blivit snyggare av att åldras och få tre barn.


Förut letade jag mest fel och försökte komma på vad det var som var fulast egentligen även om jag inte direkt var missnöjd eller brydde mig överdrivet mycket. Men nu när jag kollar mig i spegeln är det som när man tittar på någon man älskar, man är mest glad att man är den man är och kollar inte så noga.


Jag märker också att jag trivs mer med livet i största allmänhet. Jag har lättare att umgås med folk också. Jag vågar göra lite vad jag vill för jag känner att jag kan klara i stort sett allt känslomässigt. Jag kommer att komma ut hel liksom.


Nu vill ju ni också så klart börja älska er själva. Så frågan är hur jag gjorde. Tyvärr vet jag inte riktigt. Jag får återkomma till det.