Blogga som lärare

Det har varit skönt på ett sätt att inte jobba på ett par år. Som lärare är man lite av en halvofficiell person och måste tänka på vad man gör även på fritiden. Nu jobbar jag ju i en annan stad och stöter inte ihop med folk, så det är mest här på internet jag får tänka mig för. Det är inte så att jag gör något jag skäms för, men föräldrar är ju av precis alla personligheter och humorslag. Vad man än skriver kan det missförstås av någon. Dessutom har jag ju nu elever upp till tolv år som kan känna obehag av att läsa somliga saker och så klart även missförstå. Jag vet inte riktigt vad det är jag vill censurera bort, men det är väl mest fult språk. Grejen är i alla fall att jag alltid måste ha det i åtanke. Så det är inte riktigt lika kul att skriva längre, plus att jag har mindre tid. Vi får se vad det innebär för bloggen i fortsättningen. 

Vad gäller jobbet så ska jag väl inte skriva så mycket om det, men ni kan få lite talande statistik:

Antal gånger jag höjt rösten eller talat i affekt till en elev: 1

Antal gånger en kollega höjt rösten eller talat i affekt åt mig: 0