Vecka med Humanisterna, loppis, kräftor och boxercise.

Jag hinner knappt blogga nu när allt dragit igång, nu tex multitaskar jag genom att blogga och få massage samtidigt. 

Jag var på ett box-pass på Friskis nyss och då blir det lätt att man tar i lite mer än man borde. Först var jag med en jättekort kvinna som hade ont i handlederna. Jag höll på att mosa ner henne i mattan, plus att jag var tvungen att stå på knä i vissa övningar. Så efter ett tag så fick jag köra med funktionären och kvinnan avvek från lokalen. Vet inte om det syns att jag är väldigt röd i nyllet efteråt. 

Vad mer, vad mer... Möte med Humanisterna i tisdags. Vi humanister i Västerås kommer att ha en studiecirkel i höst med mig som cirkelledare och det var första tillfället. Det var faktiskt jätteroligt, det finns ett skäl att jag är lärare, jag trivs med att leda diskussion. Alla verkade nöjda också. Bland annat tog vi upp en tvistefråga som verkar vara på tapeten i Stockholm, den om ifall vi ska vara en gemenskap och ha ceremonier och dylikt eller om vi bara ska vara opinionsbildare och debattröst. Vi som var där var överens om att vi ville ha båda. Sen gick jag, Björn och Anna och svingade en bägare. Jag känner mig så avslappnad med humanistmänniskorna och kan vara mig själv utan att ha ångest när jag cyklar hem. 

På lördagen var det fullt upp, jag handlade och fixade inför en pubkväll vi haft i vårt gamla k-märkta magasin här i Åkesta. Sen var jag en sväng på en loppis som en bekant till mig från Vänsterpartiet hade hemma i sin lägenhet. Det var kul, mycket fräschare än vanlig loppis och man kan gå bananas och köpa allt man vill ha utan att tänka så mycket, även barnen shoppade loss. Hon hade en del riktigt fina saker och bjöd på fika också. 

Sen var det själva puben som inleddes med att vi åt kräftor och sen var jag bartender och sålde till självkostnadspris. Då tyckte folk att det var kul att bjuda laget runt och onykterhet rådde. 

Många samtalsämnen avhandlades och till min glädje var det någon annan som tog upp barnsexhandel och inte jag. Det är verkligen inte kul att vara den som alltid ska börja prata om sexuella övergrepp, det dödar nästan alltid stämningen. Men jag gör det ändå, speciellt när det som nu varit aktuellt i media. De som har intresse av att övergrepp ska fortgå, vinner på att de flesta inte vill tala om dem. Därför gör jag det. Varför har vi tex bara två poliser i landet som jobbar med barnsexhandel när en annons av en fjortonåring får 100 svar på en vecka? Intressant diskussionsämne tycker jag. 

Det var min vecka förutom att jag jobbade också och det går fortfarande bra. 

Kul med löss!

Hittills tycker vi att det är kul med löss, vi kammar och förundras över vad vi får fram. Idag köpte vi en luskam för nästan 400 och den fick bort vartenda pyttelitet ägg. Så nu tror jag tyvärr att de är lusfria.

 

Hittade inget på mig själv. 

 

Man kan inte rädda världen med konsumentmakt

Något jag ofta brukar påstå, är att den som säger att medveten konsumtion kommer att rädda planeten aldrig har försökt konsumera medvetet. 

Jag har verkligen alltid försökt att tänka på hur allt jag gör påverkar miljön och andra människor. Men alltefter att jag fått mindre pengar och mindre ork så har jag släppt den ena principen efter den andra, och nu när jag lever i stort sett som en vanlig Svensson så inser jag vad mycket kraft och pengar det kostat mig. Jag tänkte roa mig med att lista allt det som jag har gjort men inte längre gör:

Cyklade överallt-åker bil

Närproducerad och ekologisk matkasse -Linas Barnkasse

Handlade allt ekologiskt och åkte runt till olika affärer för att få tag på allt-handlar allt på City Gross

Åt vegetariskt-äter kött

Köpte möbler på Norrgavel och loppis-köper möbler på IKEA

Använde ekologiskt schampo och vårdade huden med oljor och matvaror-använder Redken och Bodyshop

Lät barnen välja mellan fem olika sorters ekologiskt godis varje lördag-låter dem välja på allt godis

Avstod alkohol av princip-dricker alkohol när jag har lust

Försökte hitta ekologiska kläder eller handlade second hand-handlar i första bästa affär

Det var svårt att hålla fast i känslan av att man gjorde skillnad när man vet hur få det ändå är som konsumerar "alternativt".  Och när sjukdomen kom och påverkade både ekonomin och orken så valde jag att prioritera att hålla mig på så gott humör som möjligt och välja det enklaste alternativet i stället för det moraliskt riktiga. 

Jag tänker väl återgå till en högre moral när vi hämtat oss igen, men en del tankar har väckts. Det känns trist att bara de som har bra med tid, ork och pengar ska få vara med och rädda jorden. Och om man ska se det som en högeråsikt att vi bör använda oss av konsumentmakt hellre än tvingande politiska beslut så går det ju absolut inte ihop med att man ska jobba mycket, det tar som sagt mycket tid att läsa på om vad man bör köpa och sedan åka runt och leta upp grejerna. Dessutom måste man vara mycket mer kreativ med mode och matlagning eftersom variationen i utbudet är liten. 

Man ska också orka stå emot reklamen och promenera förbi hylla efter hylla av lockande produkter för att sedan köpa tex samma gamla ekologiska müsli eller vad det kan vara, som man alltid äter. 

Som sagt, är det någon som påstår att medveten konsumtion ska göra någon större skillnad för tex miljön eller mänskliga rättigheter så har personen i fråga avslöjat sig: hen har aldrig försökt. 

 

Rocklunda marknad igen

Jaha, då var det marknad igen och den här gången var barnen beredda på att inte få the full experience. En karusell och godis och inte mer. Det första som hände var att jag köpte upp alla pengar på mössor. 

Jag fick gå och ta ut nya pengar och sen åkte de en jättehög rutchkana. 

En gång till!

Jag vet inte om jag läst för mycket böcker, eller om det beror på de sexiga tofflorna, men det är något visst med carnies...

Sen var det inte så mycket mer, jag lyckades motstå de läckra displayerna och lockande erbjudandena och köpte endast mössorna och en korg. 

Efter denna pärs vilar vi nu i soffan. 

Lycklig över mina fredagar

Här sitter Alice och jag och myser framför Smurfarna. 

Ända sedan förra veckan har de turats om att spy, så vi har pusslat och Chrille har vabbat för att jag ska slippa vara borta första veckan. På fredagar har jag bara tre lektioner så Chrille hinner med att jobba en hel dag nu när jag kommit hem. Bara Alice är fortfarande dålig, så vi tar det lite lugnt innan jag åker och hämtar de andra. 

Men detta skulle ju handla om mina lyxiga och roliga fredagar. Enköpings kommun har ett system där en lärare från Kulturskolan kommer till alla skolor och har kompanjonlektioner i år två, dvs att jag sitter och tittar på när han har lektion. Dessa två lektioner har jag först på fredagar. Sedan har jag en lektion med en femma och därefter endast planeringstid. 

Det innebär att jag varje fredag får träffa en kollega att inspireras av, ha en enda egen lektion med en supergullig och duktig grupp, och planera så länge att jag kan känna mig klar inför helgen. Och sedan vara pigg och glad när jag hämtar barnen. Kan inte minnas när det hände senast, och det är verkligen på tiden. 

Min favorit som första lektion

När jag får en ny klass i musik börjar jag alltid med samma lektion, i alla fall i klass två till fem. Det är rytmorkster med Rondo della Turca av Mozart. Den funkar alltid eftersom det blir musik direkt oavsett förkunskaper. Sen är det också en chans att etablera reglerna runt instrumentanvändning. Jag delar ut trumma, triangel, claves, ägg och tamburin och själv är jag Esa-Pekka med dirigentpinne. Sen sätter vi på orkestermusiken och spelar efter denna bild. 

Fyra takter för varje instrumentgrupp utom i slutet. 

Det kan vara bra med blogg ibland

Tack vare att jag skrev om det saknade Johan Vilde-albumet fick jag ett tips av Jani om var jag kunde köpa det billigt. Så idag fick jag detta portodigra kuvert, och nu är samlingen komplett!

Blogga som lärare

Det har varit skönt på ett sätt att inte jobba på ett par år. Som lärare är man lite av en halvofficiell person och måste tänka på vad man gör även på fritiden. Nu jobbar jag ju i en annan stad och stöter inte ihop med folk, så det är mest här på internet jag får tänka mig för. Det är inte så att jag gör något jag skäms för, men föräldrar är ju av precis alla personligheter och humorslag. Vad man än skriver kan det missförstås av någon. Dessutom har jag ju nu elever upp till tolv år som kan känna obehag av att läsa somliga saker och så klart även missförstå. Jag vet inte riktigt vad det är jag vill censurera bort, men det är väl mest fult språk. Grejen är i alla fall att jag alltid måste ha det i åtanke. Så det är inte riktigt lika kul att skriva längre, plus att jag har mindre tid. Vi får se vad det innebär för bloggen i fortsättningen. 

Vad gäller jobbet så ska jag väl inte skriva så mycket om det, men ni kan få lite talande statistik:

Antal gånger jag höjt rösten eller talat i affekt till en elev: 1

Antal gånger en kollega höjt rösten eller talat i affekt åt mig: 0

Ålandsfärja med nya jobbet

Nu, Jakob, ska du få höra vad som utspelade sig på Ålandsfärjan. Det vill säga ingenting särskilt. 

Vi åkte buss dit och de flesta var på glatt humör. 

Vi passerade till exempel Rimbo där min svärfar bor och där jag varit helgen innan. 

Ombord så åt vi väldigt mycket, men jag höll mig till nyttigheterna. 

Vi hade konferens i några timmar, vilken då och då avbröts av säkerhetsinformation och erbjudanden från taxfreen i högtalarna. Vi åkte två varv fram och tillbaka till Åland så nu vet jag mycket väl att nödsignalen är sju korta och en lång signal. 

Det var bra konferenser med innehåll som till största delen var intressant för mig, men samtidigt njöt jag av att det var mycket som inte rörde mig. Efter alla år som klasslärare så är det skönt att koncentrera sig på en sak. Jag har alltid varit en sådan som är intresserad av det mesta och vill vara med att utveckla, och min förra chef hade lärt sig att jag nästan alltid sa ja till att vara med i ansvarsgrupper och dylikt. Men nu är jag endast ansvarig för ljud och ljus, och det tillsammans med de två vaktmästarna de har på stället. Båda jobbar i och för sig även på fritids, men ändå. 

Vi avslutade konferensen med att öva på låten jag ska sjunga på måndag med hela skolan, så nu känns det bättre inför framförandet. 

Jag handlade i taxfreen också, hittade ett par solglasögon som passade mitt fejs och även fick mig att se ut lite som Magnus Uggla. 

På slutet blev det lite party för en del av dem som inte körde. 

Ville och jag hade kul fast vi var nyktra. 

I bussen på vägen hem tog jag fram gitarren och vi sjöng lite blandade klassiker. Även busschauffören gillade att sjunga, så på slutet satt jag längst fram och sjöng Evert Taube med honom. 

Allt som allt en trevlig resa. Egentligen ogillar jag skarpt när jobbet har obligatoriska nöjesaktiviteter. Dels för att jag känner mig ägd när någon bestämmer hur jag ska roa mig. Och dels eftersom jag under många år inte har kunnat göra saker på fritiden utan att fixa barnvakt och även varit för trött för att träffa folk på kvällarna. Om man någon gång kom ut så var arbetskamraterna inte dem som man ville umgås med i första hand. 

Men nu råkade det vara en perfekt aktivitet eftersom det funkar på hemmafronten och jag behövde lära känna folket. Jag är nöjd. 

Min Johan Vilde-samling (inkl presenttips)

Förra veckan fick jag ett ryck och köpte alla Johan Vilde-böcker och seriealbum (utom ett) på internet. 

Jag älskade Johan Vilde när jag var liten och en gång fick jag träffa Janne Lundström på restaurang Etna på Råby. Mamma jobbade på Råby bibliotek och han var väl på författarbesök där. Det enda jag kommer ihåg är att han spottade när han pratade, men han gjorde stort intryck. Även tecknaren Jaime Vallvé som också jobbat medi Fantomen gillade jag som liten. 

Så nu ska jag läsa om böckerna och se om de fortfarande står sig. Ett av albumen, Johan Vilde och handelskriget, var svårare att få tag på/dyrare, så den får någon gärna köpa till mig när jag fyller år eller dylikt. 

Äkta kinesisk soppa

När jag var på Stockholm gospel för ett par år sedan åt jag lunch på Jappi sushi och dumplings på Drottninggatan. Jag gillar soppa men det fanns inte på menyn. Dock såg jag att en man och ett barn satt och käkade soppa vid ett bord. Jag bad att få samma, men killen var väldigt ovillig att sälja soppan till mig. Det var tydligen en kinesisk soppa som jag inte kunde gilla. Tydligen äts den i Kina vid högtider och fester. Jag bad att få den ändå och efter några fler varningar fick jag en tallrik med cirka ett kilo soppa. Den var god, en buljong som smakade chili, syrligt och lite kanel, med tofu, stekt ägg, fläsk, lök, nudlar och lite annat. Men jag orkade inte äta upp och när killen dukade av flinade han och menade på att jag inte hade gillat den. 

Så idag när vi skulle äta på Drottninggatan så gick jag dit och beställde samma igen. Samma kille som återigen var mycket ovillig att sälja mig soppan fast jag sa att jag gillade den förra gången. Återigen orkade jag inte äta upp den trots att Chrille hjälpte till. Så om ni vill äta en prisvärd lunch i Stockholms centrum, gå till Jappi, beställ kinesisk nudelsoppa och dela den på två. 42,50 per pers och autentisk kinesisk matupplevelse på köpet. 

Vad är det för fel på folk?!

Nu sitter jag på bussen mellan Rimbo och Stockholm, men inte bredvid Chrille då eftersom alla förstås satt en och en när vi gick på. Om alla var som jag så skulle någon ha erbjudit sig att flytta ihop med någon annan när de ser att man kommer i sällskap, men det gör de så klart inte. 

Påminner mig om en gång när jag skulle åka buss med barnen och Alice blev klämd i dörren. Tvillingarna grät och jag bad en kvinna att flytta ihop med någon annan så jag kunde sitta bredvid barnen. Hon bara tittade oförstående på mig och sa typ "Nää, vadå?" Så jag fick placera ut de gråtande barnen på olika platser medan jag iakttogs av bussens passagerare. Alice ropade "Jag vill sitta bredvid dig, mamma!" Och jag vrålade tillbaks "Det går tyvärr inte eftersom alla MÅSTE SITTA EN OCH EN!!!" 

En enda tant tyckte synd om mig och ville hjälpa mig, men hon satt redan bredvid någon. Jag är inte rasist men det var en invandrartant. 

Denna historia påminner mig i sin tur om när jag var på en lekplats i Umeå och Alice ropade på mig. Jag var en bit bort och när jag kom fram hade hon redan hängt ett tag i ett rep tre meter över marken. Jag nådde inte henne utan var tvungen att klättra upp i klätterställningen medan hon skrek att hon tappar taget och i sista stund hala upp henne uppifrån. Och hela tiden står en karl och tittar på två meter därifrån utan att göra en ansats till att ställa sig under henne eller hjälpa till på något sätt. 

Exemplen är många. Just nu ser jag en ung tjej som låter folk, bl a två barn, stå upp på bussen medan hon struntar i att sätta upp sina väskor på hyllan och sitter och bligar över kanten på sin bok. Ingen ber henne heller flytta väskorna så klart. 

Min fråga är nu: Är det svenska folket det är fel på eller är det fel på folk i allmänhet?

Ej längre basturebell

Bara en basturegel på friskis, och den har jag inte ens lust att bryta mot. 

Gamla foton

Jag tittade i gamla fotoalbum med barnen idag och tänkte dela med mig av lite favoriter. 

Jag var egentligen inte ful. 

Men det såg ut så pga grava stylingmissar. 

Här har jag sytt en väst på syslöjden och är väldigt stolt. 

Sen har vi ett av de första fotona jag tog själv. Som ni ser har jag lagt ner mycket energi på att göra ett fint stilleben med tända ljus, men jag såg tyvärr inte trosorna på tork på elementet. 

Jag har ett par idyllfavoriter också; den här supersöta på Karna i hatt,

den här där jag ser ut som sinnebilden av ett barn på julafton,

och den här där jag myser med föräldrarnas kompisar. 

Jag beundrade mina föräldrars kompisar mycket när jag var liten, och jag har lite komplex över att jag vill vara en lika härlig människa för mina vänners barn. Nu har jag i och för sig träffat dem som vuxna och de är helt vanliga människor. Men jag känner ändå att jag måste skärpa mig lite, förhoppningsvis har jag ett par år till på mig innan ungarna börjar minnas saker någon längre tid. 

Iiiihhhh, scenskräck!

Jag var och skrev under kontraktet idag, så nu är jag officiellt anställd av Enköpings kommun. Jag fick också veta att det första jag ska göra är att leda en allsång med alla elever, personal och föräldrar första dagen. Det är ju då inte min starkaste gren att spela instrument framför en folkmassa, jag var helt inställd på att göra det första intrycket genom en bra lektion. Men det ska väl gå bra. Jag tror jag tar Kuk i hatt. 

Idag har jag även varit på utegym, inte det vanliga utan pensionärsvarianten vid Önsta gryta kyrka. Där kan barnen vara med och gymma. 

Men det är för lätt för mig så klart, så jag fick ha extra vikter. 

Har kört räserbil

Nu har jag kört Ferarri och det var ju helt idiotiskt så klart. Bygga en bil utan baksäte och bagageutrymme som bara är rolig att köra i livsfarliga hastigheter och köra runt i onödan och spy ut avgaser. Det känns som denna resa var den yttersta symbolen för vilken svensson jag har blivit, gör jag ens något som är PK längre utom att snacka?

Men det var så klart kul också, en liten roadtrip med fyra brudar med en ovanlig aktivitet. För er som undrar vem den där Els-Marie är som jag lovprisat så mycket så är det hon till höger:

Jag körde denna bil:

Den andra tjejen en sk "Lambo". 

Här försöker jag illustrera att det inte finns baksäte och bagageutrymme. Men man ser inget. 

Och här kan ni se att man startar motorn med en röd knapp på ratten. 

Innan vi körde iväg fick vi skriva på ett papper om att vi kör för fort på egen risk. Om jag gjorde det? Ring och fråga. 

Köpte smycken och dränkte mina sorger

I går åkte ju Karna och det var sorgligt. Jag satt och tittade på Dexter och kände mig tom inombords hela eftermiddagen. Typiskt för mig är att jag tycker att det är jobbigt att hålla kontakten med folk och i stället vill att de ska vara en del av mitt vardagsliv. Varje person som bor långt bort blir en ytterligare punkt på göra-listan. I min drömtillvaro har jag folk runt mig när jag är med barnen och lagar mat etc, och på kvällen kollar jag tv eller umgås med någon enstaka person jag gillar. Det är klart att jag är tacksam för alla dem som jag kan ha fina och roliga telefonsamtal med, men för mig blir det en stressigare tillvaro eftersom jag måste få till barnfri tid för dem. Plus att man inte kan gosa genom telefon. 

Hur som helst så var jag nere i går, men som tur var skulle jag och mamma till Anna Nilgran på smyckesparty på kvällen. Hon säljer smycken som en bekant har gjort, så det är ingen dryg presentation eller katalog utan vi drack bara vin och käkade goda små grejer medan vi kollade på smyckena. 

Vi bestämde oss snabbt för vad vi ville ha och var redo att åka hem vid sjutiden, men vi tänkte att vi tar väl ett glas vin först. Då upptäckte vi att vi blev mycket gladare av vinet. Så vi tog lite till och blev en aning fnissiga. 

Det slutade med att jag bälgade i mig så att jag höll på att tappa fezen

och åkte hem vid elvatiden på mycket bättre humör. Så jag får tacka Anna, Pelle, morsan och de härliga kvinnor jag träffade för första gången för att jag nu, så fort jag orkar släpa arslet ur sängen, möter denna dag med ny tillförsikt.