Flygskräcken

Första gången jag flög tyckte jag det var kul, men helt plötsligt fick jag flygskräck. Den visade sig för första gången förra gången jag flög till Umeå, och nu ska jag göra det igen. Så jag räknar med att det går över den här gången. 

Ej läskigt. 

Jag var så skräckslagen så jag chockade Chrille genom att vara likblek, hålla krampaktigt i stolskarmarna och varken äta eller tala på hela resan. Jag visste faktiskt inte att man kunde vara så rädd. Detta var cirka tio år sedan. Hans kommentar var att jag nog inte bör flyga tillsammans med barn. Sedan dess har jag flugit till New York ensam en gång och det gick rätt bra. Jag hade väldigt unga stolsgrannar både dit och hem, så jag fick skärpa mig. Och så fanns det ju filmer. 

OK, here it goes. Nu ställer vi oss i kön till gaten. Nu gäller det att inte visa någon rädsla som kan smitta barnen. Det är deras första gång och de är riktigt uppspelta. Känner mig pirrig men tror det ska gå bra, jag har godis och lektyr. 

MAMMA!!! 

Fan, det är ju jag som är mamman.