Oron

 

Det är svårt att fatta att det här var förra året.

 

Det känns jättelänge sedan och man vill bara lägga det bakom sig och tänka att det var i ett annat liv. Tyvärr kan vi ju inte riktigt det, oron finns fortfarande även om jag inte tänker på det så mycket. Härom veckan hade jag min första mardröm om återfall och var vaken en stund och nojade. Antar att det betyder att saker och ting kommer ikapp mig.

 

Det jobbiga just nu är att Alice ser eländig ut i ansiktet. Hon har någon sorts eksem och mörka ringar under ögonen. Hon ser inte frisk ut. Och i morgon är det dags för läkarbesök med prover, dvs man kan få dåliga nyheter. Är hon då inte hälsan själv så kan jag inte låta bli att oroa mig lite. På plussidan är att hon är väldigt pigg och gärna springer ikapp etcetera.

 

Eller klappar till musiken

Just nu är hon på Nordanby gärde tillsammans med en kompis och tigger godis. Det där med godis och onyttig mat är också ett orosmoment. Jag hade tänkt att när behandlingen är klar så ska vi äta supernyttigt hela tiden bara för att gardera oss allt vad vi kan, men nu vill vi bara glömma bort allt vad sjukdom heter och leva som vanligt. Så det blir inga superbärssmoothies varje morgon, det återstår att se om jag kommer att klandra mig själv vid ett oönskat utfall. Tror faktiskt inte det.