VoF ger pris till Dan Josefsson - ska jag skämmas?

Jag har sedan tidigare lagt märke till att föreningen Vetenskap och Folkbildning har valt att ta ställning för ståndpunkten att en människa inte kan tränga bort ett traumatiskt minne för att sedan få tillbaks det. Nu har de gett Dan Josefsson sitt folkbildarpris med motiveringen:

"Boken och filmen sprider kunskap om att dagens psykologer inte längre accepterar något av de centrala resonemangen eller begreppen i Sigmund Freuds lärobygge, fastän många av dessa ingår i dagligt tal. Därtill klargör Josefsson psykologins forskningskonsensus att bortträngda minnen av traumatiska upplevelser inte finns. De hämtas inte fram i efterhand, utan ”minnena” uppstår genom suggestion av troende terapeuter. Folk som har varit med om hemska saker har i själva verket oftast svårt att sluta tänka på dem. Josefsson har gjort ett viktigt populärvetenskapligt bidrag till den pågående processen att göra psykoterapi till en evidensbaserad behandlingsform.

Josefsson varnar för slutna sektliknande kunskapssystem som gör sig själva immuna mot kritisk prövning. Boken och filmen säger något viktigt på ett åskådligt sätt om vad vetenskapligt grundad kunskap och sjukvård egentligen är – och inte är."

Jag önskar att jag var väldigt påläst i detta ämne eftersom jag har en stark åsikt om det, men jag har mest läst debattartiklar och blogginlägg. Mitt intryck är inte att det finns ett forskningskonsensus runt detta. Senast läste jag till exempel en artikel i DN av psykiatrikern Magnus Kilbohm där han bland annat skriver:

"USA:s Psychiatric ­Association skriver att ­psykiatern inte utan helt säkra bevis ska ­uttala sig om verkligheten bakom ­”återvunna” minnen, och måste undvika förutfattade meningar om vad som orsakat patientens problem. American Psychological Association anger att övertygande pseudominnen av övergrepp lätt kan produceras, att de allra flesta kommer ihåg sexuella övergrepp i barndomen och andra svåra trauman, men också att glömda minnen av övergrepp kan återkomma efter lång tid och att minnesförlust kan förekomma efter svår stress och känslomässigt trauma."

Även detta inlägg av Mattias Lundberg, docent i psykologi, tycker jag visar på att Dan Josefsson snarare varit med och förvillat allmänheten i ämnet bortträngda minnen.

Jag förstår att det är väldigt svårt att bevisa att återkallade minnen finns. Det som kan bevisas är att människor som säger sig få tillbaka minnen kan bevisa att dessa ägt rum, jag har läst om flera exempel på det. Men att bevisa att de inte kommit ihåg det hela tiden och av någon anledning valt att låtsas att de inte mindes det tidigare förefaller svårt. Man kan undra varför VoF väljer att ta ställning i en fråga som är så svår att utröna och där det inte verkar finnas konsensus. Jag sympatiserar med deras åsikt att psykologi ska vara en evidensbaserad behandlingsform, speciellt om dess rön ska användas i rättegångar förstås, men tyvärr ger mitt förövarförsvararradar utslag här. 

Det som stör mig i detta fall är att Vetenskap och Folkbildning är en organisation som står nära Humanisterna, som jag ju är aktiv i. Många är medlemmar i båda och föreningarna gör ibland gemensam sak. Under året som gick har man uppmärksammat de sexuella trakasserier som förekommit inom skeptikerrörelsen i USA och Humanisterna i Sverige. De flesta anser att sådant kan förekomma i alla organisationer, några kan sträcka sig så långt som att säga att det kanske förekommer mer i mansdominerade sammanhang. Jag tycker dock att vi bör vara extra uppmärksamma på att vi inte i vetenskapen och rationalismens namn skapar en miljö som är gynnsam för människor som vill utnyttja folk, skada dem mentalt och sedan peka ut dem som känslosamma och irrationella. Eller specifikt förövare som ser sin chans att lobba för att det i realiteten ska bli omöjligt att döma i sexualbrottsfall med hjälp av vittnesmål.