För första gången på nästan tre år har lillan normalt blod. Klassiska ordstäv om att inte ropa hej och att ta i trä dyker förstås upp i mitt medvetande, men framför allt är vi glada att levern verkar ha klarat sig, det såg mörkt ut ett tag. Det har visat sig att hon troligen har ett helt orelaterat tillstånd där blodplättarna är lite dåliga på att koagulera, men det är en värdslig sak, mediciner finns.
Så vi tror på framtiden och har börjat kolla efter en solsemester till påsklovet, första utlandssemestern för oss. Ungarna vill åka till nåt vattenland-hotell men de vuxna vill hellre att man ska kunna gå runt i något slags samhälle och kolla på genuina getter etc. Får se vad det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar