Kom just hem från jobbet med en känsla av något som liknar lycka tror jag. Det är inte så att jag aldrig känt mig stressad eller stött på något problem på mitt nya jobb, men det har inte känts övermäktigt. Och en del dagar har varit som den här då det bara känns 100% kul.
Det började med att läraren från kulturskolan kom och hade ett par lektioner i tvåorna som vanligt och det är ju kul. Sen hade jag en lektion med en femma, det var den roligaste lektionen jag haft hittills eftersom det var en dans till låten The Fox som de älskar. Sen satt kulturskolemannen och jag och spelade lite och funderade på arr till låtar. Roligare än att rätta läxböcker om jag säger så. Lunch efter det och maten var så god att jag okynnesåt mer än jag orkade egentligen. (Potatisgratäng, fyllda paprikor, stekta smålökar, rödbetor med solrosfrön mm.)
Sist hade jag första tillfället med min luciakör. Drygt 40 elever hade anmält sig och det gick jättebra att ha dem själv, lussningen kommer att bli så fin. Det är bra med små grupper, men nackdelen är ju att det inte blir så mycket sång. Här fick de uppleva hur det känns när många sjunger tillsammans och det är ju en mäktig och speciell känsla. Jag fick till det med pepparkakor och stjärngossar också. När de lämnat in sina önskelappar hade jag bara en stjärngosse och två pepparkakor. Det var de enda två mörkhyade eleverna på skolan som tyckte att det ju skulle passa toppenbra att de var pepparkakor eftersom de är bruna. Jag blev lite rädd att någon skulle ringa Aftonbladet så jag försökte få några fler pepparkakor, och två tjejer till anmälde sig. Efteråt kom en fram och undrade om det verkligen var okej att hon var pepparkaka fast hon inte är brun. Jag försäkrade henne om att hon inte är den enda som någonsin varit icke-afrikansk pepparkaka. Några tjejer villa vara stjärngosse också, jag vet inte om de fattade att det var oortodoxt, men nu är jag nöjd i alla fall.
En annan sak som förgyllde min dag var att barnen har börjat lära känna mig och kommer fram och är gulliga när jag går runt på skolan. Även en mamma kom fram och tyckte det var fantastiskt att jag fått hennes son att vara med i luciatåg. Så jag körde hem glad och nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar