Oron

 

Det är svårt att fatta att det här var förra året.

 

Det känns jättelänge sedan och man vill bara lägga det bakom sig och tänka att det var i ett annat liv. Tyvärr kan vi ju inte riktigt det, oron finns fortfarande även om jag inte tänker på det så mycket. Härom veckan hade jag min första mardröm om återfall och var vaken en stund och nojade. Antar att det betyder att saker och ting kommer ikapp mig.

 

Det jobbiga just nu är att Alice ser eländig ut i ansiktet. Hon har någon sorts eksem och mörka ringar under ögonen. Hon ser inte frisk ut. Och i morgon är det dags för läkarbesök med prover, dvs man kan få dåliga nyheter. Är hon då inte hälsan själv så kan jag inte låta bli att oroa mig lite. På plussidan är att hon är väldigt pigg och gärna springer ikapp etcetera.

 

Eller klappar till musiken

Just nu är hon på Nordanby gärde tillsammans med en kompis och tigger godis. Det där med godis och onyttig mat är också ett orosmoment. Jag hade tänkt att när behandlingen är klar så ska vi äta supernyttigt hela tiden bara för att gardera oss allt vad vi kan, men nu vill vi bara glömma bort allt vad sjukdom heter och leva som vanligt. Så det blir inga superbärssmoothies varje morgon, det återstår att se om jag kommer att klandra mig själv vid ett oönskat utfall. Tror faktiskt inte det.

Älskar mitt jobb

Kom just hem från jobbet med en känsla av något som liknar lycka tror jag. Det är inte så att jag aldrig känt mig stressad eller stött på något problem på mitt nya jobb, men det har inte känts övermäktigt. Och en del dagar har varit som den här då det bara känns 100% kul.

Det började med att läraren från kulturskolan kom och hade ett par lektioner i tvåorna som vanligt och det är ju kul. Sen hade jag en lektion med en femma, det var den roligaste lektionen jag haft hittills eftersom det var en dans till låten The Fox som de älskar. Sen satt kulturskolemannen och jag och spelade lite och funderade på arr till låtar. Roligare än att rätta läxböcker om jag säger så. Lunch efter det och maten var så god att jag okynnesåt mer än jag orkade egentligen. (Potatisgratäng, fyllda paprikor, stekta smålökar, rödbetor med solrosfrön mm.)

Sist hade jag första tillfället med min luciakör. Drygt 40 elever hade anmält sig och det gick jättebra att ha dem själv, lussningen kommer att bli så fin. Det är bra med små grupper, men nackdelen är ju att det inte blir så mycket sång. Här fick de uppleva hur det känns när många sjunger tillsammans och det är ju en mäktig och speciell känsla. Jag fick till det med pepparkakor och stjärngossar också. När de lämnat in sina önskelappar hade jag bara en stjärngosse och två pepparkakor. Det var de enda två mörkhyade eleverna på skolan som tyckte att det ju skulle passa toppenbra att de var pepparkakor eftersom de är bruna. Jag blev lite rädd att någon skulle ringa Aftonbladet så jag försökte få några fler pepparkakor, och två tjejer till anmälde sig. Efteråt kom en fram och undrade om det verkligen var okej att hon var pepparkaka fast hon inte är brun. Jag försäkrade henne om att hon inte är den enda som någonsin varit icke-afrikansk pepparkaka. Några tjejer villa vara stjärngosse också, jag vet inte om de fattade att det var oortodoxt, men nu är jag nöjd i alla fall.

En annan sak som förgyllde min dag var att barnen har börjat lära känna mig och kommer fram och är gulliga när jag går runt på skolan. Även en mamma kom fram och tyckte det var fantastiskt att jag fått hennes son att vara med i luciatåg. Så jag körde hem glad och nöjd.

Det är TRADITION!

Herregud vad äckligt det var att karva upp den här:

Det var stora blodkärl och någon sorts gelé i köttet och nån rosa saft sipprade ut när jag skar. Aldrig i helvete att jag skulle komma på tanken att skära upp låret på ett lamm och äta upp det om det inte vore någon sorts tradition. 

I går tänkte jag lite på allt konstigt man gör för att man brukar göra det. I min nya skola har jag frivilligt luciatåg. Detta innebär att jag bara har en stjärngosse, och antagligen inte ens det när han inser att han är ensam. Då kom jag att tänka på att jag under tio års tid har fått killarna i femman att ha klänning, en pappersstrut på huvudet och ett trollspö i handen för att det är TRADITION! 

Hahaha, jag skrattade rakt ut när jag började tänka på hur absurt det är egentligen. Alltså naturligtvis inte att det är fel för den som vill att gå klädd som en god fé, men att det är så långt ifrån vad de flesta normalt sett skulle valt att ha på sig när de gör ett sångframträdande. Men ändå har vi gjort det. Och nu känns det fel att vara utan stjärngossar, även om det ju inte egentligen är vettigt att styra ut de stackarna mot deras vilja. 

Men vill man bara ha vettiga traditioner blir det kanske inte många kvar, eller?

Hejdå spaghettimonstret, vi behöver inte ännu en patriarkal religion

Rätt fantasilöst att uppfinna en gud och tillskriva den ett manligt kön tycker jag.

Nu åker spaghettimonstret i soporna. Dels för att Jackson tjatar om att han vill göra ett så fort han ser det, och vi har slut på piprensare. Men också för att jag tröttnat på även denna religion. Idén med att skapa en löjlig religion som kräver samma rättigheter som andra religioner tilltalade mig. Detta beror på att del religiösa begär orimligt stora undantag från vad vi annars anser vara vettigt beteende i samhället och tar sig själva på alldeles för stort allvar. Många av er vet väl vad jag anser om detta, antingen får ingen ha mössa om det verkligen är så viktigt, eller så får alla ha det, etc. (Fick nyss ett tecken från gud, alla korrigerades till Allah, true story.) 

Så jag knåpade ihop ett spaghettimonster och gick med i Facebookgruppen. Där såg jag att de gjorde en del bra aktioner, tex att ha durkslag på huvudet på id-foton och att ifrågasätta religiösa inslag i skolundervisningen. Men annars handlade de flesta inläggen om att en god Pastafarian bör klä ut sig till pirat, dricka öl och omge sig med vackra kvinnor. Arrgh osv. Trots att det verkar vara en man och en kvinna som driver frågorna så är jargongen på facebooksidan grabbig. När de vid ett tillfälle hade ett inlägg om någon våldtäktsdom, eller om det var Assange, så kommenterade jag att de borde hålla sig till att driva med religiösa undantag eftersom sidan redan var en boys´ club. Trots att detta är helt uppenbart så blev folk upprörda och ville diskutera varför det inte alls var så. Jag hade ingen lust att ta diskussionen utan lämnade bara gruppen. Orkar inte heller skriva så mycket om det uppenbara här, men jag undrar om det skulle vara möjligt att starta en religion , med en kvinnlig guddom, som går ut på att klä ut sig till sjöjungfru och omge sig med vackra män och sedan bli förvånad om någon tyckte att den verkar rikta sig till kvinnor. Att ett gäng män driver en facebooksida och är grabbiga är inte fel i sig, men om man vill ha många medlemmar bland både kvinnor och män kanske man i alla fall borde tänka tanken att vända sig till både kvinnor och män någon gång.

 

Kolla dock gärna in hemsidan, den är rolig.

Slitheen tar över Norge

Jag har ju börjat kolla på dr Who och har just sett klart första säsongen från 2005. Däri förekom en kriminell alienfamilj vid namn Slitheen. De förklädde sig till människopolitiker genom att göra dräkter av deras skinn och regera i deras ställe. För att de skulle få plats i skinnet måste det vara överviktiga politiker. Deras plan var att lura alla människor, förstöra jorden och sälja de radioaktiva resterna som bränsle. Jag kom att tänka på dem när jag såg denna bild av Norges Erna Solberg och Siv Jensen. 

Är det detta vi har att vänta?

Vardagen rullar på

Det händer inget intressant i mitt liv just nu, men det verkar som att ointressanta saker är det folk gillar mest att läsa om, så här får ni höra om min dag:

Först hade jag en sån där dag på jobbet då man gör allt utom sitt egentliga jobb; datorstrul, samtal med byråkrater, reda ut konflikter, skriva brev et cetera. Hann alltså inte planera några lektioner men som tur är ligger jag före. Dessa dagar inträffar inte så ofta på nya jobbet. 

Efter jobbet åkte jag förbi min gamla granne Karin som tröttnat på lantlivet och flyttat till Rönnby. Jag fick lite fika och kontemplerade alternativen trädgård och inglasad balkong. 



Balkongen är mer lättskött och man kan ha vanliga möbler där

Utsikten är bättre från balkong

Åkte sedan hem och åt lite, varpå vi spelade vårt favoritspel Kasta gris. 

20 poäng!

Rex och jag lekte lite med telefonen också. 

Nu lägger Chrille barnen medan jag kollar dr Who som är min senaste serie. Det första avsnittet var kasst men eftersom Lady Dahmer gillar serien så mycket gav jag den en chans till och nu gillar jag den. Speciellt signaturmelodin.  

Bäst jag slutar nu, innan det händer något intressant...