Alice magpiercing är borta

Kidsen slutar aldrig att chocka och förvåna med sina piercingar på skumma och äckliga ställen. Nu har i alla fall Alice tagit sitt förnuft till fånga och tagit ut sin magsäcks-piercing.

Här är hålet. Det slöt sig direkt och inget maginnehåll kom ut.

Hur många navlar har du nu, Alice?

Så här såg den ut.
Ballongen inne i magsäcken
och resten utanpå.

Humanisterna vs kyrkan II

Efter den första träffen med Humanisterna Västerås skrev jag ett inlägg om i vilken mån Humanisterna skulle kunna ta kyrkans plats i mitt liv, och lite om vad förbundet ska ha för roll över lag. Nu har det gått ett drygt halvår sedan vi startade upp vår lokala grupp och vår verksamhet börjar ta form. I går hade vi senaste träffen, och efter det har jag i tanken återkommit till frågan om jag nu kan låta bli kyrkan helt och hållet.

Det lutar åt att svaret kommer att bli ja på den frågan. Det var främst två saker som gjorde att jag fortfarande kände lust att besöka en kyrka.

Den första är musiken, det är gratis att vara med i kör, man får fika och det blir en rejäl julstämning runt julen vilket jag tycker är mysigt. Där har ju tyvärr inte Humanisterna något att erbjuda förutom att jag och Jakob har sjungit the Rose i två stämmor en gång.

När det gäller det andra skälet måste jag efter gårdagens träff säga att Humanisterna spöar skiten ur kyrkan. Det gäller avsaknaden av reflektion över de "stora frågorna" i övriga samhället. Visst kan man lyssna på P1 som har Filosofiska rummet och Människor och tro mm, men vill man själv delta i den typen av samtal är det ont om arenor utanför den privata sfären. Där har jag hållit till godo med kyrkan eftersom det ändå är så att man samlas varje söndag för att lyssna på någon som predikar om förhoppningsvis intressanta ämnen om hur man kan tänka runt existentiella frågor och hur man kan leva ett moraliskt riktigt liv. Musiken man sjunger i kören handlar i bästa fall om mer djupgående ämnen än populärmusikens repertoar. Jag har försökt leva med att de alltid måste dra in Jesus i det hela, vilket jag tycker att tom prästerna ibland verkar tycka är en pålaga. Efteråt är det kyrkkaffe och då träffar man andra som förhoppningsvis är intresserade av tillvarons djupare dimensioner, och man kan hamna i intressanta samtal med folk man inte känner.

Kruxet är bara det att det blir inte så många diskussioner som jag skulle önska. Väljer man att vara religiös så verkar det lika ofta vara en förevändning för att slippa diskutera det som är komplext och köpa ett gäng färdiga svar. På kören kan en sång till exempel handla om något som jag gärna skulle diskutera, men så handlar fikasnacket ändå om barnen, inredningen och jobbet som vanligt. Här har ni tex en låttext av Ingemar Johansson som vi sjöng förra året:

Så tog jag det hisnande språnget på tusentals ljusårs djup
och föll genom svindlande rymder 
mot den tillit som stavas som Gud, mot den tillit vi stavar Gud.

Först mötte jag ångest och kaos i oändlighetens stup
men sen kom den ljuvliga glädjen 
i den tillit som stavas som Gud i den tillit vi stavar Gud.

Jag mötte min djupaste rädsla, fick svindel och kände mig yr
Sen föddes den vildaste sången
den till livet som mitt äventyr, den till livet, mitt äventyr.

Livet är en gudagåvasom vi mänskor fått
en resa och ett äventyr om än på ont och gott
: Nu är jag redo att älska igen, jag är redo för kärleken. :

Den intresserade mig, och jag hade gärna fått höra om de andra hade några liknande erfarenheter, kanske skulle man kunna komma åt tryggheten och känslan av livet som äventyr men slippa Jesus och bibeln? Tyvärr kammade jag noll. Folk vill inte prata om det, de vill bonda över väder och dylikt, i bästa fall relationer.

I vår lilla Humanistgrupp har jag märkt att det faktiskt verkar vara en gemensam nämnare att ingen av oss är någon kallpratsfantast och att vi är intresserade av att diskutera många av de teman som en präst kanske skulle ta upp i en predikan, men utan begränsningar i hur tankarna kan gå. Med undantaget att jag anser att vissa begränsas av att de har bestämt sig för en naturaslistisk värdssyn, medan jag tänker att min "ateism" mer är ett praktiskt beslut om hur jag väljer att tolka och navigera i den verklighet jag upplever. 

På ett mer teoretiskt och filosofiskt plan anser jag däremot att vi inte kan veta något utöver att vi själva har någon sorts medvetande, varför det inte är så intressant för mig att slå fast vad som finns och inte finns. Jag menar, om man som jag tror att våra hjärnor har utvecklats i en naturlig evolutionsprocess utan designer, vad är det som säger att den är något att ha över huvud taget när det gäller att klura ut universums mysterier? Det är ju inte resonabelt att tro att vi är figurer i ett Sim cityspel som gud fader sitter och spelar för nöjes skull utan att fatta att vi har känslor och medvetande på riktigt, men vad säger att det inte är möjligt? Ni ser vilket konstigt och, enligt mig, spännande resonemang det blir, slutsatsen blir på något sätt att om man är religiös och tror på skapelsen finns det större skäl att lita på sin hjärna, eftersom det finns någon slags garant för att den är vettig. Tror man det inte så kan man ju inte åberopa något skäl till att hjärnan skulle vara bra på något annat än att hållas oss vid liv på planeten jorden. (Eller att upprätthålla illusionen om detsamma.)

Hur som helst, jag får möjlighet att diskutera dylika frågor, och vi har skaffat ett vagt gudstjänst-kyrkkaffeliknande upplägg. Först går vi igenom dagens studieämne, som nu till en början är humanismen i sig. Den som har förberett studietillfället berättar om de texter som skickats ut, och som de som vill har läst. Vi diskuterar de tankar som väcks och efter ett par timmar går vi på lokal och fortsätter diskussionen under friare former. 

Det låter väl kul? Gå med vettja.

Så kan du också få chansen
att representeras av den här
fina loggan som inte alls ser
ut som den kommer att rasa
samman och krossa dig.

Arbetsdag

Idag var det arbetsdag, dvs folkfest för oss Åkestabor. Först får man välja ett jobb, men jag hittade på ett eget. Jag ville städa det superlortiga magasinet där vi hade pub för ett par veckor sedan. Jag tänkte nämligen anordna halloweenpub också och det ligger en massa skräp där plus att det är fullt med flugskit och spindelnät. 

Jag fick lite hjälp av Anna-Karin och Tam också. 

Oh, vad fint det blev. 

Tam och jag hittade tjejspelet Fnizz i en låda. Komplett med små papiljotter och allt. Perfekt för oss som älskar killar, idoler och husdjur. 

Vi bestämde oss för att ha tjejkväll och spela Fnizz. Vi tar såklart med häftig musik, toppensinne för humor och fettbildande godis. 

Ni som inte bor i Åkesta kan väl för all del också få komma, hör av dig om du är intresserad. Inget datum bestämt än. Men du måste vara modig, för man kan få uppgiften att ringa upp en kille!

De andra sågade bland annat ner ett päronträd. Smart, det är mycket lättare att plocka päron nu. 

Jakob sågade plankor till en lekstugedörr.

Det lät illa. 

Barnen jobbade också. 

Men vadfalls! Ska ni ta bort boulebanan?! Jag har ju tänkt att spela boule där i sex år!

Oh well. Dagen var väldigt rolig för hela familjen, alla ungar var ute och lekte, man får träffa grannarna och äta lunch tillsammans och nu känner jag att jag gjort ett gott dagsverke. Och så fick jag sol på mig dessutom. Nu får vi se om kulturnatten blir lika lyckad. 

Gossedjurskalas

Nu har jag haft 22 sexåringar på kalas och det gick riktigt bra. De ska ju gå tillsammans i tio år så det är bra att de får roliga gemensamma upplevelser. Det var gossedjurstema och allt var pyttelitet. Muffins i knäckformar, vattenballonger som ballonger et cetera. 

Jag träffade de flesta barn och föräldrar för första gången. Några föräldrar var förstås mycket kritiska till skolan och pedagogerna, som de är på Rönnby, men jag gjorde klart att jag inte tänkte delta i någon hets mot skolan, då det är det sämsta man kan göra för barngruppen. Jag är för övrigt helt nöjd med allt hittills. 

Vi hade en liten sångstund förstås, och sjöng om gossedjuren, sen lekte barnen och hade kul. 

De fick SJUUKT mycket presenter. 

Efteråt var tvillingarna nöjda och glada. Nu hoppas jag att de blir bjudna på lite kalas också, de har varit så avundsjuka på Rex som går på kalas var och varannan helg sen han började skolan. 

Jag är också glad och nöjd för jag har äntligen hittat en träningskompis, min granne Mattias, som både vill boxas och gymma. Vi körde lite cirkelgym idag. Men han och Emilia kan inte alltid förstås, så jag vill gärna ha ännu fler!

Politikerskolan

I går, lördag, började jag på något som heter Politikerskolan, som Vänsterpartiet ordnar för dem som vill ta politiska uppdrag i den närmaste framtiden. Det vill då inte jag, eftersom jag inte vet vad det innebär. Men jag hoppas att få en bättre uppfattning genom den här kursen, eller vad man ska kalla den. Det verkar vara en serie av föreläsningar av olika inbjudna föreläsare. Den mest intressanta igår var Stig Henriksson som är kommunalråd i Fagersta. Han är känd för att ha lett Vänsterpartiet under den tid de nått 55% av rösterna och styr kommunen med hjälp av att par sossar och en moderat. Jag har läst en kolumn han hade ett tag i VLT och tycker han har bra tankar så jag har gillat honom ett tag. 

I går märkte jag att vi tänker lika i hur man ska föra fram politiken, och det känns bra att ha en känd och framgångsrik person som exempel när man diskuterar med folk. Till exempel pratade han om en fråga jag varit i debatt med folk om, nämligen köttfri dag i skolan. Jag tycker det är onödigt att göra en stor affär av att dra ner på köttet, man vet att många kommer att vara emot ett sådant förslag av princip och att det kommer att bli konflikt.  Bättre enligt mig att ha mindre kött i kötträtterna och att successivt introducera fler vegetariska rätter. Henriksson hade reagerat på samma sätt och gjort en enkät bland elever och föräldrar, vilken visade att de flesta inte ville ha köttfri dag. I ställer tog de beslutet att dra ner på köttinnehållet med en viss procent, vilket resulterade i en större minskning av köttkonsumtionen än vad en köttfri dag i veckan hade gjort. Precis som jag förutsåg. Man kan ju förstås diskutera om parollen köttfri dag behövdes för att få upp frågan på agendan. Det är möjligt och i sin ordning om man är medveten om att det är syftet. 

En liknande grej är det här med feministiskt självförsvar i skolan som jag har varit starkt tveksam till. Inte för att jag inte tror att inehållet i kursen skulle vara bra, utan för att begreppet och det könsseparatistiska upplägget skapar konflikt och låsningar. Hellre mer "sex och samlevnad" under hela skoltiden, där det kan finnas moment där man delar upp gruppen efter kön. Det finns mer att säga om detta, jag är inte insatt i hur samlevnadsundervisningen fungerar nu, i ett queerperspektiv kan det vara problematiskt att dela upp grupper i två kön, mm. Men det är ett exempel på att jag har en tendens att vilja vara pragmatisk och inkluderande. 

Jag kan uppleva att många inom vänstern gillar att vara alternativa och extrema, men jag skulle gärna vara mainstream, mina åsikter råkar bara inte vara det. Jag hoppas att min infallsvinkel är välkommen och kan tillföra något till partiet i framtiden. 

Efter Politekerskolan var det fest för att fira ett år till regeringsskifte. Vänstermänniskorna chockade mig genom att inte alls vara några partydjur, det var slut redan vid niotiden. Men barnen hade jättekul, och egentligen är det väl det viktigaste för mig. 

Här klappar Alice till musiken och har hysteriskt kul. 

Stort Furbyrelaterat misstag...

Batterierna i barnens Furbys tog slut och lcd-ögonen blev svarta. Strax innan läggdags råkade jag tyvärr skämta om att de såg ut som zombie-ögon.

 

Alice blev genast livrädd för att Furbysarna skulle bli zombies, jag var tvungen att stänga in dem i torktumlaren. Sen blev hon rädd för att alla leksaker skulle vakna och bli farliga. När jag sa att leksaker inte kan vakna förklarade hon att jag bara tror det för att mina leksaker aldrig har gjort det, men att det inte betyder att det inte är möjligt. Och att om jag någonsin säger något läskigt om dem igen kommer jag att få två resor till Smärtköping. 

Eggeborns, you owe us

Insåg just att BÅDE jag och Chrille har en tackgåva innestående på Eggeborns. Han för att han har hittat en av deras medarbetare i skogen en gång där hon hade gått vilse med sin hund. Och jag för tatueringsgrejen. Ingen av oss har dock tänkt inkassera gåvan, även om det känns lite lockande att komma in tillsammans. Lite kul är det i alla fall, vad är oddsen?

Fick en present!

Det är så mysigt att vara fröken igen! Idag fick jag denna fina present:

En maraccas!

Ett rop på hjälp

Såg denna familjebild i fönstret hos Eggeborns. Made in Sweden-stämpeln i farsans panna och orden White power syns inte så bra, men barnets bedjande blick till åskådaren tycker jag går fram. 

Uppdatering: Såg sen att det nog står White pride, som väl är aningen mildare, men ringde ändå Eggeborns. De blev glada och tacksamma och ville att jag skulle komma in och ta emot en tackgåva. De hade inte tittat så noga på tatueringarna.