Våra dinos lever också!

Vi hoppade på trenden med dinosaurier som lever under natten. här är några av de upptåg som de har hittat på när barnen sover. Nu har de gett sig ut på jorden-runt-resa och ska hälsa på mostrar och fastrar.

 

De har följt Jacksons recept på drink med överdrivet mycket bär.

 

De har vittjat julgranen på godis

Och ätit det.

De har spelat Uno

De har även gjort kaos med julnötterna, städat upp efter sig samt badat i diskhon i barbiebadkläder. Den listige lille Rex tyckte att vi skulle rigga upp en kamera för att se hur det gick till. Men vi överlistade honom genom att spela in stop motion-filmer på när de läser bok, käkar skorpor och, till sist, försvinner ut genom dörren. Ska se om jag kan lägga ut dem vid ett senare tillfälle.

Distriktsårskonferens med Vänsterpartiet

Idag deltog jag för första gången i ett möte med partiet där jag hade rösträtt i viktiga frågor. Det var också premiär för att stå i talarstolen och göra ett yrkande. Jag gjorde tre stycken och alla gick igenom som tur var så att jag fick en upplyftande första erfarenhet. Det var i och för sig inte jag som hittat på alla tre, men ändå.

Det som var ett direkt resultat av egna erfarenheter var ett yrkande om att all sjukvårdspersonal ska få genus- och HBTQ-utbildning. Jag är väldigt imponerad av alla barnsjukvårdspersoner och deras fina förhållningssätt och professionella arbete. Framför allt har de förmodligen räddat livet på mitt barn. Men jag tyckte ändå att det var jobbigt att de lade så mycket vikt vid hennes utseende och vilka kläder hon hade på sig. Från att inte alls brytt sig om hur hon såg ut till att jättesjuk vilja ta på en fin klänning innan vi åkte in till sjukhuset. Och från att inte brytt sig om att hon tappade håret första gången göra det andra gången eftersom alla tjatade så förtvivlat om det hår som börjat växa ut. Dessutom var det en pojknorm i det lekmaterial hon fick för att bearbeta sjukdomen. Det kan tyckas vara detaljer, men det är ju en stor del av hennes uppväxt som har utspelat sig på sjukhuset när andra gått i en förhoppningsvis genusmedveten förskola.

Jag kände mig naturligtvis som en gröngöling som visste för lite om allt för att bilda mig en uppfattning, men jag lärde mig mycket. Det som kändes mest spännande var att vi röstade igenom att landstinget under nästa mandatperiod ska genomföra ett försök med sex timmars arbetsdag i någon av verksamheterna. Samt förstås att Västerås´ Vasiliki Tsouplaki hamnade överst på riksdagslistan. Så snart kommer jag typ att känna en riksdagsledamot.

Västeråsdelegationen

Ett skönare Västerås

Idag bevistade jag stadskärnan för att luncha med nätverket Ett skönare Västerås. På min väg genom Igor blev jag intervjuad om hjärtstartare och fick demonstrera hur man gör. Så ni kan se mig på Tvärsnytt ikväll i min färgglada jacka. Samma jacka som prydde framsidan på Enköpingsposten häromdan då jag manifesterade mot nedskärningar i skolan. 

Egobild med räddningsdocka

Sen gick jag till Global living och träffade Västeråssköningarna. Jag blev tillagd i gruppen på FB utan att veta vad det var för något. Så såg jag att de skulle äta lunch idag och då gick jag dit och kollade vilka de var. Ett par-tre stycken kände jag igen, men det var ingen jag kände. Det visade sig att det är ett nätverk för personer som intresserar sig för normkritik och hållbarhet som Tina Wilhelmsson startade när hon var ny i stan och inte kände någon. Jag kan inte låta bli att imponeras av hennes handlingskraft. Hon fixade hemsida och sociala medier och blev intervjuad i radio som om det redan fanns ett nätverk, fast det bara var hon, som ville träffa folk. Och nu är det ett nätverk som verkligen är levande; massor med idéer och samarbeten blev till bara under denna lunch. Och i morgon ska jag träffa henne igen då hon ska underhålla efter distriktsårskonferensen med VP. 

Egobild med Tina

Bästa torsdagen

Jag jobbar ju 70 procent i år eftersom det är mitt första år tillbaka på jobbet efter sjukdomen. Jag var helt slut och orolig för hur det skulle gå att jobba, jag hade tänkt mig 50 procent men pga nya jobbet blev det 70. Det visade sig gå jättebra, lediga torsdagar och korta fredagar räcker bra för att jag ska hinna hämta tillbaka mina krafter. 

Vad gör jag då på torsdagarna? Det är olika förstås. Dels går jag till en psykolog, var tredje vecka ungefär. Psykolog är väl att ta i egentligen, som tur är lider jag inte av någon depression eller annan psykisk ohälsa, utan har klarat mig rätt bra igenom de senaste årens prövningar. Men jag gillar honom och det är inte så lätt att hitta någon som man funkar med. Det handlar väldigt lite om sjukdomen och mer om sånt som fått stå tillbaka under de senaste åren och jag tycker att jag gör framsteg. 

Vissa torsdagar sitter jag hemma och låter tankarna komma ifatt. Ofta kommer jag på saker jag glömt att göra, ibland sånt jag glömt att jag vill göra. Ibland jobbar jag, ibland gör jag ärenden och städar. Klockan ett hämtar jag barnen, och vi brukar åka och göra något extra kul. 

Den bästa torsdagen hittills var den som var i veckan. Egentligen hände väl inget särskilt, men det var en dag då jag kände att livsandarna strömmade inåt. Jag skulle åka till Avesta och hämta några överblivna papprör på Fors kartongfabrik. Dessa ska eleverna sedan tillverka trummor av. För att såga av rören i lämplig längd ville jobbarna ha en tårta, så jag började dagen med att åka till konditoriet i Skultuna. Där hade de stängt, men de släppte in mig bakvägen och sålde sin enda tårta till mig. Sen bjöd de på en kopp te medan de gjorde en lunchmacka till mig. Ni fattar ju hur mysigt det är att sitta på morgonen och dricka gratis te i konditoridofterna medan någon brer en macka till en. 

Själva bilturen var väldigt avslappnande, jag råkade hitta en radiokanal som spelade en hel skiva med en operatenor och ett piano. Så jag lyssnade på den och kände mig som en kung som vanligt när jag kör bil. Kartongarbetaren ringde och undrade om det gick bra att hitta, och det gjorde det så klart med Google maps. 

Det var spännande att köra in i en fabrik, och två jobbare hjälpte mig att lasta in de perfekt uppsågade rören. 36 små och sex stora. Sen åkte jag förbi Sabina och lämnade av de 20 rör som hon skulle ha i utbyte mot tårtpengar. 

Jag kände mig så glad och nöjd när jag åkte för att hämta barnen. Troligtvis pga att jag bara träffat glada och snälla människor som hjälpt mig och samarbetat med mig. Samt att bilkörning plus klassisk musik är det mest avslappnande som finns för mig som inte pallar att slappna av helt. 

Jag hann med lunch i tv-soffan under ett täcke innan jag hämtade barnen och träffade Alex för skridskoåkning på ABB arena. 

En perfekt dag i all enkelhet.